Berlin har allt man önskar sig
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Historia: På en sträcka av ett par kilometer hittar du hela Europas 1900-talshistoria - Unter den Linden, Görings väldiga luftfartsministerium, Brandenburger Tor, Riksdagshuset som Hitler satte i brand 1933 för att få en förevändning att krossa oppositionen och införa diktatur, rester av muren och östtyska paradgatan Karl Marx Allé, som förut hette Stalinallé. Och massor av minnesmärken och segermonument (de allierades vill säga).
<b>Storstadspuls:</b> Den återuppbyggda Potsdamer Platz är en häftig syn, särskilt i belysningen på kvällarna. Det överbyggda futuristiska Sony Center har blivit en mötesplats för berlinarna. Det har också platsen framför det återuppbyggda och åter fungerande Riksdagshuset blivit. Människor står i kö för att besöka dess glasade kupol med vid utsikt över Berlin och de folkvalda.
Men Berlin är också avslappnad stad, med massor av små torg, mycket grönska och vänliga människor. Väl värd ett besök!
Tyskland var länge ett lokomotiv för den europeiska ekonomin. Ett lokomotiv som fått släpa på ett allt tyngre lass - EU, den tyska återföreningen, en åldrande befolkning och frikostiga sociala förmåner - och som därför tuffar allt långsammare. Med hög arbetslöshet som följd.
Den röd-gröna koalitionen under socialdemokraten Gerhard Schröder har tagit stryk i en rad delstatsval, men rösterna hade fram till valet i Nordrhein-Westfalen i maj mest gått till småpartier.
När detta gamla socialdemokratiska fäste föll stort till kristdemokraterna, var måttet rågat för Schröder. Han kungjorde överraskande att han - trots de usla opinionssiffrorna - vill ha nyval i höst. Den tyska galghumorn liknar det vid att begå självmord för att undgå att bli mördad.
Men riksdagen (Bundestag) får inte upplösa sig själv. För att få sitt nyval, måste Schröder ställa förtroendefråga och få en majoritet emot sig. Han har försökt förmå de gröna att rösta med oppositionen, men de vägrar rösta mot en regering som de själva sitter i. Han tvingas alltså avdela några av sina egna att vara med och fälla honom. Går allt i lås, blir det nyval den 18 september.
Väljarnas missnöje riktar sig framför allt mot Schröders plan för sociala nedskärningar (Agenda 2010). Men röstar de fram en kristdemokratisk regering under Agneta Merkel, protestantisk prästdotter från Östtyskland, så får de ännu mer av den varan. Till Schröders bekymmer hör att SPD:s förre partiledare Oskar Lafontaine ställt sig bakom ett vänsterförbund som består av de gamla kommunisterna, PDS, och en socialdemokratisk utbrytargrupp, WASG.
Vänsterförbundet kommer att ta röster från SPD, men å andra sidan ger det missnöjda socialdemokrater ett alternativ till att stanna hemma eller rösta på kristdemokraterna. Förbundet skulle få nio procent av rösterna och bli det tredje största partiet om det vore val idag. Men inte ens vänsterförbundets stöd räcker för att säkra regeringens existens - de röd-gröna ligger just nu 22 procent bakom de svart-gula, dvs CDU/CSU och det liberala FDP.
Men många väljare har ännu inte bestämt sig, och Schröder uppfattas av många tyskar som en starkare kanslerskandidat än Merkel, så det är fortfarande möjligt att Schröders "valkupp" lyckas. Skulle varken CDU/CSU eller SPD kunna mobilisera en majoritet i förbundsdagen, kan en stor koalition mellan socialdemokrater och kristdemokrater inte uteslutas.