Berättelsen om hi(s)torien
I tre artiklar på ledarsidan - 5, 6 och 20 oktober - har Folkbladet skrivit om socialdemokratins behov av en ny och engagerande "berättelse". Berättelsen om socialdemokratins roll i samhället skall kunna ge svar på hur partiet uppfattar dagsläget, visionerna inför framtiden och vilken bild socialdemokratin har av varför det svenska samhället har utvecklats som det har gjort.
Widar Andersson fortsätter att skriva om socialdemokratins betydelse i samhället genom tiderna. Partisekreteraren Marita Ulvskog har varit med det senaste decenniet. Foto: Pressens Bild
Foto:
En av de allra viktigaste historiska förklaringarna till Sveriges välstånd och socialdemokratins politiska framgångar är förmågan att samverka med andra intressen. Samarbetet med det privata näringslivet och med folkrörelser - främst fackföreningar - har varit en av de allra viktigaste framgångsfaktorerna. Förmågan att förnya och anpassa reformprogrammen till nya medborgare och gradvis förändrade majoritetsvärderingar är en annan central del av den historiska bilden. Sammanhållningen mellan alla de olika "partier" som socialdemokratin egentligen består av har också stor betydelse.
Till skillnad mot det splittrande testuggandet hos kommunisterna och den försvagande väljarkonkurrensen inom borgerligheten, har socialdemokratin under åren utvecklat mekanismer för balans mellan olika intressen och aktörer inom arbetarrörelsen. Partiets och fackföreningsrörelsens tidiga ställningstagande för frihandel och internationell konkurrens har inneburit en stor fördel gentemot protektionister till höger och vänster. Blandekonomin är en historisk plattform för socialdemokratin. Det privata kapitalets strävan mot lönsamhet och avkastning har underlättats och balanserats av stabila och offentligt finansierade trygghetssystem för människorna.
Av historien kan vi också lära något om vad som inte fungerat för socialdemokratin. Förbuds- och överdriven regleringspolitik har t ex inte inneburit några samhälleliga eller politiska framgångar. Viljan att förbjuda och bannlysa sådant man inte förstår, uppskattar eller tolererar är särskilt stark hos konservativa rörelser och personer. Löntagarfondspolitiken och ambitionerna att förbjuda privata dagis och parabolantenner är därför exempel på återvändsgränder i den socialdemokratiska historien.
Inför framtiden - som jag återkommer till i artiklar nästa vecka - finns sålunda mycket klokskap att hämta från de tidigare generationernas socialdemokrati. De inom rörelsen som förespråkar isolation, förbud mot samarbete med privata aktörer och ökad statlig centralisering och reglering av näringsliv och samhälle har därför inte mycket att hämta i den socialdemokratiska berättelsen om varför välståndet och fördelningspolitiken utvecklats så positivt i Sverige.