Bedrö(v)ligt
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De världsfrånvända traditionalisterna har uppenbart tagit ett fast grepp om vänsterpartiet. Nyheterna som kablades ut från mötet handlade enbart om sådant som höjda skatter, ökat statligt ägande, större offentlig sektor och löntagarfonder. I vänsterpartiets värld finns inga människor. Här finns bara system och statliga ovanifrån-perspektiv. Här finns ingen globalisering, ingen konkurrens och ingen social dynamik.
Partiet verkar inte ha tagit några som helst intryck av allt som inträffat i världen sedan muren fallit. De förefaller heller inte ha påverkats av den förändring som deras systerpartier i övriga Norden genomgått. Dessa partier förenar en klar vänsterprofil med en modern hållning till nutiden. Det svenska vänsterpartiet har däremot gått bakåt i samma takt som andra vänsterpartier utvecklats.
Mot denna bakgrund hjälper det föga att partiledaren Lars Ohly deklarerade att han lämnat Svensk-Kubanska vänföreningen. Ohlys beslut är välkommet. Vänföreningen är en lobbyorganisation för diktatur och förtryck. Lars Ohly bör självfallet inte vara medlem i en sådan organisation. Att vänsterledaren meddelade sitt avhopp just i samband med Örebrokonferensen var ingen slump. Han eftersträvade att något förta den mediala effekten av de beslut som vänsterpartisterna enats om på konferensen.
<B>Ohly misslyckades dock med sitt försök att balansera partikamraternas vänstergir med sitt eget avståndstagande från diktaturkramarna i Svensk-Kubanska föreningen.</B>
Riksdagspartier bedöms först som sist för sina uppfattningar i viktiga sakfrågor. De sorgliga upplysningar om vänsterpartiets politik som kablades ut från helgens möte i Örebro, överflyglar därför med råge den positiva nyheten om att Ohly distanserar sig från den hårdföra kommunismen.