Bakslag för skrämseltaktik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Debatt
Den ryske presidenten Putin är kanske inget sanningsvittne i sammanhanget med tanke på Rysslands inblandning i de f d sovjetrepublikerna. Men han har fullkomligt rätt i att den aggressiva amerikanska utrikespolitiken inte bara lett till att regionala konflikter förvärrats utan också skapar osäkerhet och kapprustning i världen. Länder som utnämns till "skurkstater" av världspolisen USA har naturligtvis anledning att se om sina hus. Det gäller t ex Iran och Nordkorea. Men också länder som Ryssland och Kina kan känna sig oroade av USA:s upprustning. De vill inte hamna på efterkälken militärt och därmed bli sårbara för amerikanska påtryckningar i framtiden. Det leder i sin tur till att andra länder känner sig hotade och därmed är rustningskarusellen i full gång.
Den situationen har vi sett i Ostasien där Nordkoreas kärnvapenskrammel blivit en katalysator för t ex Japans nyvaknade militära ambitioner. Så till vida är Kim Jong Ils påstådda kärnvapen farliga, även om de är tillkomna i självförsvar. Frågan är hur man får Nordkorea att sluta med att i sin tur provocera omvärlden. Landet är utfattigt och behöver ekonomiska och politiska reformer, inte mer vapen.
Den uppgörelse som efter åratal av amerikanska hotelser och sanktioner nu förhandlats fram under ledning av den kinesiske presidenten Hu Jintao går ut på att Nordkorea avvecklar sitt kärnvapenprogram i utbyte mot stora energileveranser och normalisering av förbindelserna med USA. USA upphör med sanktionerna mot Nordkorea och avför landet från listan över "terroriststater". Om allt går i lås, vill säga.
Uppgörelsen är en seger för kinesisk diplomati och för sunt förnuft i världspolitiken. Samtidigt är uppgörelsen ett svidande nederlag för Bushs skrämseltaktik. Att byta energileveranser mot avveckling av det nordkoreanska nukleära programmet var Bill Clintons politik, som Bush avbröt vid sitt tillträde. Nu tvingas Bush acceptera Clintons förhandlingsupplägg, och svälja mycket mer därtill.
Uppgörelsen i Peking lär inte göra iranierna mer benägna att ge upp sina eventuella kärnvapenambitioner. Här pågår redan en amerikansk militär uppladdning och risk finns att Bush försöker rehabilitera sig för eftergifterna till Nordkorea genom att visa större tuffhet mot Iran. Det kan leda till en ny katastrof i Mellanöstern.
Under tiden bygger USA vidare på det mångmiljardslukande antimissilprogram som påstås ha till syfte att stoppa raketer från "skurkstaterna". Har det undgått den svenska regeringen att vi om några år kan ha en 300 hektar stor amerikansk raketbas bara några tiotal mil från skånska kusten? Med allt vad detta innebär för spänningen i Europa och vår säkerhet. Jämför med reaktionen på den ryska oljeledningen i Östersjön!