Även Sverige måste säga nej till klusterbomber
Äntligen! Snart förbjuds några av världens farligaste vapen: Klusterbomber. Den internationella konventionen som förbjuder dessa vapen har nu ratificerats av 30 länder och träder därför i kraft den 1 augusti.
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klusterbomber är vapen som ofta sprids från luften, och som förlöser dussin- eller hundratals, mindre småbomber. Klustervapnens utformning och urskillningslösa spridning betyder att både militära och civila mål träffas - bomberna gör nämligen ingen skillnad mellan militära byggnader och småflickor som leker. Den humanitära påverkan blir därför extrem. Det vet alla vars kroppsdelar har sprängts bort av en klusterbomb eller som sett sina älskade slitas sönder av bombernas kraft. 98 procent av dem som skadas eller dödas av klustervapen är civila. Dessutom så detonerar inte alla bomber omedelbart. Utspridda stridsdelar från klusterbomber förvandlas till de facto-personminor som blir kvar i ett krigshärjat område. De skadar och dödar människor långt efter att ett krig har tagit slut. Klustervapen har använts i många krig, därför var det på tiden att världens ledare samlades kring ett förbud av dessa helvetespartiklar. I december 2008 undertecknade cirka 100 länder det historiska nedrustningsavtalet i Oslo. Konventionen förbjuder användning, utveckling, tillverkning, lagring och överföring av klusterammunition. Länderna är också ålagda att påbörja skrotning av sina klustervapen. Konventionen är ett resultat av många års aktivt arbete av flera fredsorganisationer världen över. För att konventionen skulle kunna träda i kraft krävdes att 30 länder förutom att underteckna dokumentet i Oslo, också ratificerade konventionen. Det sker vanligtvis genom omröstning i ländernas respektive parlament. Och nu har det alltså skett. Bland annat har de s-styrda länderna Norge och Spanien gjort det. Men vårt eget kära land lyser med sin frånvaro. Vårt gamla och fria Sverige har undertecknat dokumentet, men så mycket mer har det inte blivit. Regeringen har inte prioriterat frågan och under det svenska EU-ordförandeskapet avstod man aktivt från att driva på en gemensam EU-hållning. Utrikesminister Bildt har inte visat något större engagemang för saken. Häromveckan rapporterade Dagens Nyheter att en svensk ratificering är på gång. Chefen för presstjänsten på Utrikesdepartementet, Anders Jörle, sa att "det kommer ganska snart". Enligt honom finns det absolut inga politiska problem i frågan. Även om regeringen inte har ansträngt sig hittills, så vore en förändring mycket välkommen. Men jag måste erkänna att när jag läste Jörles ord kunde jag inte låta bli att krasst tänka: Jag tror det när jag ser det. Om det inte sker vore det i så fall inte första gången regeringen Reinfeldt säger en sak och gör en annan.