Vi 40/50-talister är dessutom långsamt utdöende generationer. Våra politiska preferenser passar inte längre in i ett modernt utvecklingssamhälle som Sverige är idag. Mitt parti, Socialdemokraterna, måste kanske börja inse att Per Albins folkhem inte längre existerar som ideologi och kan heller inte utgöra värdegrunden för dagens samhällsbyggnad. Det finns, ursäkta mig, vissa drag av mossighet i begreppet "Sosse", det om något behöver förändras till något positivt.
För det första; Socialdemokratin måste förnyas. Det ligger tyvärr, i det här sammanhanget, en allt för stor fixering på partiledaren och samtidigt på personen - partiledaren. Mona Sahlin sa vi ett tillfälle att "Det är inte Mona Sahlin ni ska rösta på, utan på mitt parti, och vad det står för". Så borde det naturligtvis vara, men så är det ju inte och kommer kanske aldrig att bli! Kanske partiet ska göra som Miljöpartiet, dela upp partiledarskapet, vilket skulle ta bort en del personfokus.
För det andra; Socialdemokratin måste föryngras. Vi kan inte längre förlita oss på "gamla ärrade kämpar" trots att de gör vad de kan för att övertyga oss. Det hjälper inte! Jag är ledsen att behöva säga det, men så fungerar det inte längre. Socialdemokratin håller på att dö sotdöden om inget radikalt görs åt utvecklingen. Partiet lever allt för mycket på de äldre generationerna. När de vartefter faller bort, faller också röstsiffrorna, det kan vi konstatera i vissa undersökningar. Alltså, sök nya, och i det moderna samhället förankrade förespråkare för socialdemokratin, som på ett modernt språk kan förklara vår ideologi som samhällsbärare! De finns, det vet jag!
För det tredje; Socialdemokratin, liksom kommunismen, håller på att bli föråldrade ideologier. Socialdemokratin behöver byta ansikte. Kommunismen har det kanske lite svårare. Socialismen, vår grundideologi, är inte längre inne som den var under 70/80-talen. Välfärden gynnar inte klassideologier, så är det bara. Man kan krasst säga att klassideologierna äts upp av välfärdssamhällets utveckling, trots att det är de som skapat det. Det finns inte längre samma behov av att ropa ut de ideologiska budskapen från barrikaderna.
För det fjärde; Socialdemokratin börjar mer och mer bli ett mittenorienterat valalternativ. Är det bra? Ja kanske, i betydelsen att kunna få genomslag för de socialdemokratiska värdena, vilka ännu så länge kan uttryckas med honnörsorden; "solidaritet, jämlikhet och rättvisa". Det betyder samtidigt att partiet kanske ska söka sitt stöd mot mitten, inte mot vänsterkanten, i framtida koalitionsregeringar. Jag tror det var ett misstag att försöka skapa ett rödgrönt regeringssamarbete med nuvarande partibesättningar.