Att undvika overtramps
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon jag litar på säger att det heter no-jump eller overstep the mark.
Det är extrem lågstatus att inte kunna bra engelska i Sverige idag. Den som inte är säker på de engelska uttrycken får hånskratten på ryggen. Det finns många berättelser om svenskar som använt fel engelskt uttryck. Och därmed skapat ofrivillig komik.
Uttryck går ju inte att byta rakt av i språk. There is no danger on the roof är inte = Ingen fara på taket.
The time is only the baby är inte = Klockan är bara barnet.
Bokstäverna krokar inte ihop till riktiga meningar. Bara nonsens.
Jag minns intervjun där en förvånad Tom Jones fick veta att han i Sverige kallades för buttersinger. Smörsångare finns liksom bara på svenska.
När svenska ord klingar likt engelska kan det lätt bli tokigt också. På banken:
- Fill in this blanket and show me your leg.
Tjänstemannen tror att han har bett besökaren att fylla i en blankett och visa sin legitimation. Men har förbryllat den stackars engelsktalande genom att tala om en filt och att han vill granska personens ben.
Det kan bli ännu värre än så. När orden har en innebörd man inte anar. Det svenska ordet fart betyder ju fjärt på engelska. Många har gått i den fällan. Talat om fart-limit och fart-controller. Och fått konstiga leenden till svar.
Det är klart att det kan bli pinsamt ibland. Men engelskan har nog fått en onödigt hög status i Sverige. Det är ju utmärkt om vi kan engelska. Gärna också andra språk. Däremot bör vi förstås använda svenska när vi talar med varandra. Så är det inte alltid.
Datatermer tycks ha svårt att slå igenom, vilket kanske inte är så konstigt. Orden beskriver ju ofta en helt ny företeelse. Men det finns en grupp språkvårdare som särskilt jobbar med att hitta svenska ord även för det nya.
Jag känner en av dem lite. Han kom på att @ skulle heta snabel-a. När han kom hem från sammanträdet och berättade det för barnen blev han utskrattad.
Urlöjligt. Skulle aldrig slå igenom. Men visst är vi några som stretar på med snabel-a.
Liksom webbplats istället för site. E-posta istället för mejla.
Att vi har låneord är förstås inget fel. Språket utökas, andas och lever med orden som lånas in. Svenskan består ju till stor del av låneord från tyskan, franskan och engelskan. Jag är inte fundamentalist.
Men att kalla en skrivare för en printer är bara fånigt. Med Gunnar Strängs berömda ord:
"Man ska inte använda utländska ord om vi har en inhemsk adekvat vokabulär".
Inhemsk är lånat från tyskan. Adekvat från latinet. Vokabulär från franskan. Man kan låna friskt. Men man bör undvika overtramps. Det var bara det jag ville säga.