Återtåg inget för vårt lag
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Synonymen till återtåg är reträtt. Motsatsordet är avancemang.
En armé som får order om återtåg drar sig tillbaka. Vi får hoppas att det inte blir något återtåg för laget.
Det är lätt att trampa fel bland bokstäverna.
Några få skrivtecken kombinerade på ett visst sätt blir betydelsebärande. Förändrar världen, bokstavligt talat.
Visserligen kan vi människor kommunicera på andra sätt än genom ord, men figurerna på raden här är till god hjälp när man vill förmedla något.
<b>Poppis med språk</b>
Nu tycks också språk ha blivit inne, riktigt poppis. Jonas Hallberg går på spaning i språket i radion. Och Fredrik Lindström ger ut böcker och har ett eget tv-program om språk. Han har snille & smak, den där Lindström.
Riktiga språkvetare, som Lindström, är ju oftast mycket öppna inför nya ord och uttryck.
Inte alls så fördömande som vi vanliga, som är stolta över att en gång ha lyckats lära oss "rätt". Vi blir gärna de där språkpoliserna som språkvetarna föraktfullt talar om.
Orden och bokstäverna lever och förändras och all grammatik och alla språkregler är bara en beskrivning av hur dessa ljudtecken används.
På samma sätt som kartan förhåller sig till landskapet. Det går inte att orientera efter en karta från 1800-talet - och på samma sätt är det med den gamla läroboken i svenska.
Det står helt enkelt "fel" i den, därför att landskapet har förändrats. Vi låter tecknen haka i varandra på ett annat sätt än förr.
Språkpoliserna tror att språket uppfanns en gång och lever i föreställningen att ord bara existerar på riktigt om de finns med i Svenska Akademiens ordlista.
<b>Ramlösa!</b>
Jag har nog varit en odräglig språkpolis. När barnen inte kunde skilja på "var" och "vart". Eller när en närstående stockholmare säger "jag såg han". När servitören säger "Raamlösa", fast han borde veta att det heter "Rammlösa".
- Det är bara idioter som säger "Raamlösa!", sa Sten Broman en gång i tv.
- Men det är ju bara ett "m" i ordet, då ska det väl vara långt uttal, invände någon.
- Säger du "saamlag", också då, fräste Broman.
Det är lätt hänt att bli en språkpolis och gå omkring reta sig på språkfel hela dagarna. Men ingen äger språket. Eftersom reglerna är en redogörelse för hur språket nyttjas, är det helt enkelt majoriteteten som bestämmer. Det är demokratiskt på det sättet.
Når budskapet fram? Det måste vara den centrala språkregeln, kanske den enda som behövs. I alla fall i talspråket.
Ingen tror på allvar att IFK-supportrarna vill att klubben ska slå till reträtt och satsa på att hamna ännu längre ner i seriesystemet. Budskapet når fram, trots det, låt oss säga, nyskapande sättet att använda ordet.
Kanske är det så att "återtåg" i framtiden får just den innebörd som vissa nu vill ge det. Sådana exempel finns det många av i språkhistorien. En gång i tiden var man fylld av sinnesro om man var "rolig" och inte direkt skojfrisk, för att ta ett exempel.
<b>Sjuk sköterska?</b>
Men så är det den här besynnerliga åkomman med särskrivningar som sprider sig epidemiskt. Då är det svårt att inte bli språkpolis igen och hötta med fingret. Jag får brev från olika håll och det fullkomligt dräller av komiska särskrivningar.
Vad menas med en sjuk sköterska och en engelsk lärare?
Sedan butiken gått i konkurs salufördes flera kassa apparater.
Undrar om spekulanterna stod i kö. I språket ska man inte stanna upp och förstås inte slå till reträtt. Man ska se till att göra sig förstådd. Det var bara det jag ville säga.