Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Anpassa vården till missbrukarna!

Norrköpingsflickan Sonja är 21 år och heroinist. Igår berättade FÖ på nyhetsplats om fyra kvinnor - Sonja, hennes syster Linda, mamma Agneta och mormor Inga-Britt - vars liv mer eller mindre styrs av heroinet. För Linda tog livet slut i en överdos för drygt tre år sedan. Sonja lever än.

Foto:

Norrköping2005-04-19 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Överlevnadsmöjligheterna är dock inte särskilt goda för de unga vuxna som dagligen utsätter sig för de risker som är förknippade med missbruk av droger. Livshotande infektioner, våld, överdoser och oren narkotika är en del av Sonjas och andra heroinisters vardag.

<B>De anhörigas förtvivlan är stor och begriplig. Vad kan vara värre än att maktlöst se på när ens barn och barnbarn går ner sig allt djupare i en livshotande sjukdom?</B>

Drogberoende av det slag vi talar om här, bör faktiskt betraktas som en sjukdom. Heroinet ger människan upplevelsen av att vara frisk när han/hon använder drogen och sjuk när kroppen inte får några droger. Det påminner till sin karaktär om morfin som precis som heroin utvinns ur opievallmon.
En gång i tiden användes heroinet inom sjukvården. Men biverkningarna var så stora och svåra att det sedan länge är utmönstrat ur vårdens medicinerbjudanden.
Denna tunga och svåra drog kan totalt ta befälet över en människas liv, tankar och gärningar.
Berättelsen om Sonja i gårdagens FÖ har ett stort allmängiltigt intresse.

<B>Därför att varje förälder och tonåring som läser om Sonja bör kunna ta till sig det enkla budskapet: Se till att hålla er borta från droger.</B>

Reportaget i Folkbladet sätter dessutom fingret på bristerna i de vård- och stöderbjudanden som erbjuds människor i Sonjas situation.
Faktum är att många av de medborgare som bär på tunga beroendesjukdomar är utestängda från hälso- och sjukvården.

<B>Inom den etablerade vården råder ett tillstånd som närmast påminner om beröringsskräck. Människor med tunga missbruksproblem möts ofta av orimliga och för dem orationella vårdupplägg, väntetider och krav.</B>

I går berättade Folkbladet om att Sonja hade fått en plats i ett vårdprogram i Norrköping som kallas Sesam. Programmet vänder sig till unga missbrukare och består av olika öppenvårdsinsatser på hemmaplan.
Sesam-programmet inleds med avgiftning på en låst sjukvårdsavdelning.
Trots att så gott som samtliga personer som läggs in på sådana avdelningar är rökare, så finns det enligt uppgift inget rökrum på avdelningen. Detta gav Sonja anledning att avbryta programmet redan efter ett par dagar.
Man kan förstås inte utesluta att hon - även med ett rökrum - hade hittat något annat skäl för att återfalla till heroinet.
Den som tampas med ett drogberoende utkämpar nämligen ett mentalt inbördeskrig. Motstridiga känslor rusar ständigt genom nervsystemet och motivationen att försöka lägga av är mycket lättflyktig.
Just därför bör naturligtvis alla seriösa vårdprogram initialt försöka minimera orsakerna till konflikter och avhopp. Vårdens uppläggning måste anpassas till målgruppen och inte till någon byråkratisk landstingsstandard.
Idag finns väl underbyggda och utforskade kunskaper om vad som kännetecknar en god och effektiv vård för tunga drogberoende människor.

<B>Det finns därför inga ursäkter för dem som driver vårdprogram av "Kalle Anka"- standard.</B>

Sonja och hennes anhöriga är i behov av kvalificerade insatser för att komma bort från heroinet. Tobaksrökningen är ett mindre problem i sammanhanget.