Anfallen av krokodiler
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men annat är helt bortom det förväntade. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att så stora delar av arbetsdagarna skulle gå åt till att värja sig emot krokodiler!
Det är kamraterna på marknadsavdelningen som lärt mig att försäljare som satsar på att försöka snacka omkull kunderna, kallas för krokodiler. Därför att de har jättelik käft och pyttesmå öron.
De som jobbar med försäljning på Folkbladet fnyser åt det förkastliga sättet att få kundkontakt. De menar att det finns en anledning till att naturen gav oss två ögon att se med och två öron att höra med, men bara en tunga att tala med.
Jag har hört det där förut, men frasen innehåller faktiskt viss mänsklig visdom. Man får helt enkelt inte prata så mycket att man glömmer att lyssna.
Jag minns det som en hård lärdom jag gjorde som nyradiojournalist.
När jag kom till redaktionen och spelade upp en intervju med en makthavare hörde jag hur den intervjuade sa de mest häpnadsväckande saker.
Medan jag lugnt gick vidare till nästa fråga i det väl förberedda uppdraget.
Inte hade jag tid att ägna någon uppmärksamhet åt vad makthavaren sa. Jag hade ju min egen nästa väformulerade fråga att förbereda.
Säljarna på Folkbladet säger att det viktiga är att ställa rätt fråga och sedan, framförallt, lyssna uppmärksamt på svaren och se till att kundens behov uppfylls.
Men de där typerna som hackar sönder min arbetsdag är ofta helt sjövilda. Vet inte vilket företag de ringt och lyssnar inte ett skvatt.
Intet ont anande lyfter man luren. Hoppas att det ska vara en viktig fråga från någon på Finspångsredaktionen. Eller en trogen läsare som vill klaga på ett tryckfel, eller så.
Just klagomålen brukar nämligen oftast utmynna i mycket givande samtal om hur tidningen ska utvecklas.
Men alltför ofta är det ett anfall från en krokodil:
- Jag ringer från Stormarknadspress och vill berätta om ett erbjudande vi har nu... bla bla bla.
Man försöker göra sig hörd. Men öronen är ju så små och käften så stor. Man får vänta tills hon hämtar luft.
- Är du medveten om att du ringt till ett tidningsföretag? Som dessutom konkurrerar med en av dina uppdragsgivare?
- Näe.
Bara ett exempel. Det är bemanningsföretag som vill skicka horder av konsulter till oss. Hjälpa oss utnyttja EU-bidrag, satsa pengar i utländska fonder och erbjuda kurser i stresshantering.
Det kanske är så det är uträknat. Stenhård telefonförsäljning tills man ber på sina bara knän att få gå den svindyra stresshanteringskursen.
Som i fredags. Då ringde en manlig krokodil och gastade om kampanjen som skulle underlätta att rekrytera personal bla bla bla.
Fem minuter senare ett exakt likadant formulerat gastande, fast från en kvinnlig artfrände från samma firma.
Management by telephone-terror.
Folkbladet sysslar alltså också med det som kallas tele-marketing.
Vi gör det för att hitta nya annonsörer och nya prenumeranter.
Sanningen är t o m att vi just nu är rätt framsgångrika på det.
Det beror förstås på att vi har en tidning på uppgång att berätta om.
Men jag vill också gärna tro att det beror på att de som jobbar åt oss lyssnar mer och gastar mindre.
Att vara tyst är egentligen inte att tiga, det är att vänta. Informationen måste landa och repliken få en chans.
Därför ska såna här spalter heller inte vara så långa. Nu är det din replik om du vill.
Skriv eller ring alltså gärna, även om du önskar sälja något.
T ex en kniv som den Crocodile Dundee har, eller nåt.
Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.