Aids kan stoppas
För drygt 20 år sedan dök aids och hiv - eller "HTLV 3" som viruset kallades till en början - upp i det svenska folkhemmet. Den offentliga scenen dominerades till en början av mer eller mindre hysteriska doktorer, moralister och homofober som i gälla ordalag varnade för den nya pest som drabbat mänskligheten.
En prostituerad kvinna i Calcutta med den röda rosetten som ska fästa uppmärksamheten på aids-katastrofen. Indien har fyra miljoner smittade, bara Sydafrika är värre drabbat. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi införde regelbundna hiv-tester för alla elever och medarbetare. Under handledning förde vi dessutom diskussioner om hur vi skulle agera ifall någon i kollektivet visade sig vara smittad med hiv Kunde den personen bo kvar i kollektivet? Krävdes det särskilda toaletter? Kunde en hiv-smittad arbeta i köket? Skulle alla gå runt med munskydd och skyddshandskar i framtiden?
Efter samråd med kloka och kunniga personer kom vi fram till att de skyddsåtgärder som eventuellt behövde vidtas inte var mer omfattande än de vi satte in då någon elev visade symptom på den vanliga "knarkargulsoten". Vi såg alltså inga problem med att även hiv-smittade ungdomar skulle kunna genomgå utbildningen på kollektivet.
Ute på byn Hassela startade några personer namninsamlingskampanjer mot Hasselakollektivets planer på att starta ett "aids-hem"!
Människor med hiv och aids borde - enligt initiativtagarna till namninsamlingen - inte få vistas på Hasselakollektivet eftersom smittan bland annat kunde spridas via myggor och andra blodsugande insekter.
Den inledande hysterin och den överdrivna oron för att bli smittad liksom av en slump hade dock det goda med sig att människor i massor sökte efter bildning och kunskap i frågan.
<B>Hysterikerna trängdes bort från den offentliga scenen av folkbildare från sjukhusen och folkrörelser. Så sakta sjönk kunskapen in om att det utan konkurrens allvarligaste riskbeteendet var att utöva all slags kondomlöst sex med okända personer.</B>
Sverige har likt de flesta andra öppna välfärdsländer lyckats tämligen väl med det förebyggande arbetet mot hiv och aids. Även om myndigheterna just nu rapporterar om en smärre ökning av antalet hiv-smittade så kvarstår omdömet om den svenska aids-politiken som tämligen framgångsrik.
<B>I andra delar av världen är situationen tyvärr långt mer allvarlig. Särskilt illa är det i fattiga länder med totalitära och förljugna regimer. Även i länder som Sydafrika och Ryssland - som verkligen borde veta bättre - ökar antalet hiv-smittade personer väldigt snabbt.</B>
Situationen i Kina vågar man knappt ens mardrömma om och det finns alla anledning att vara mycket orolig över utvecklingen i fattiga gamla diktaturer som Rumänien, Ukraina och Vitryssland. Regeringarna i dessa länder har ett mycket stort ansvar för smittspridningen i världen. Globala och regionala organisationer som EU, Världsbanken och WHO borde vara mycket tuffare mot regeringar som struntar i hoten från hiv och aids. Viruset är nämligen ingen naturkatastrof som drabbar blint. Hiv och aids går att förebygga och tillväxten av sjukdomen går att förhindra.
De ungefär 40 miljoner människor som idag bär på smittan runt om i världens alla länder borde därför inte behöva följas av ytterligare miljoner olyckssystrar och bröder.