800 grader i debatten
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Demokrati - så funkar det!
Men just nu har debatten klara likheter med det jag upplever när jag står på läktaren på Parken eller under basket-EM i Himmelstalundshallen.
- Foul!
- Skandal, skandal, en domarskandal!
Nu är ju jag inte någon domare, men alltså ansvarig utgivare för Folkbladet.
Och precis som för domaren i matchen haglar anklagelserna.
- Hur länge ska jag vänta på att min insändare ska publiceras?!
- Ni skrev inte om ministerbesöket, skandal!
Och så vidare. Varje dag. Det är inget konstigt med det.
Framför allt visar väl det att Folkbladet är en viktig arena.
Ett skyltfönster som inte går att avstå ifrån om man vill nå ut med ett budskap.
<b>Folkbladet = (s)</b>
Men det känns angeläget att klargöra vissa saker här.
Folkbladet är en socialdemokratisk tidning.
Det innebär att ledarsidan härintill skrivs av någon -
Kikki Göransson alltså - som är socialdemokrat.
Däremot betyder det inte att tidningen nödvändigtvis springer på alla presskonferenser som (s) kallar till, även om det är en minister som gästar bygden.
Folkbladets linje är densamma som socialdemokraternas kongress - i just den här frågan:
Sverige måste vara med och påverka!
Övriga (s)-partier i Europa vill också såklart ha med Sverige.
Alltså den vänster som ställer sig frågan:
Vad är bäst för Europa?
När Expressen så visar att centerns Maud Olofsson hyllas av rasisterna så är det budbäraren som anklagas.
Jag skulle verkligen inte bjuda in rasisterna att skriva i Folkbladet. Men å andra sidan är det ju ett faktum att det på nej-sidan finns högerextremister och nationalister, precis som i resten av Europa.
Just i Sverige röstar de likadant som delar av vänstern och centern. Det betyder förstås inte att Maud Olofsson anklagas för att vara rasist.
Men om informationen är fri, varför ska denna oönskade hyllning förtigas och hemligstämplas!?
<b>Politiker = neutral?</b>
Det finns politiska organisationer som saknar åsikt. Ärligt talat: Har politiker som säger sig vara neutrala i brännande politiska frågor någon framtid?!
Jag tror att de har valt fel bransch.
Folkbladet har alltså en åsikt i den här frågan.
Det styr däremot inte vår hållning till insändare och nyhetsartiklar i ämnet.
Även om hejarklackarna såklart har en annan bild. Konstigt vore det ju annars. Vem har sett fansen göra vågen för att tacka domaren efter match?!
Ja-sidan lockar med fler pressträffar, som vi alltså ofta nobbar.
Nej-sidan tycks ligga lågt. Färre insändare, färre presskonferenser.
Taktik kanske. Leder man matchen ska man inte riskera nåt.
Man backar hem och går på defensiven, det är klassiskt.
Folkbladet försöker ändå att få en balans mellan ja och nej i nyhetsflödet. På nyhetsplats är vi neutrala.
Det gäller för övrigt inte bara vid val eller folkomröstningar, utan alltid.
<b>Folkomröstning = folkbildning?</b>
Det finns de som menar att den stora vinsten med den här folkomröstningen är den folkbildande.
Alltså att vi vanliga människor t ex får lära oss skillnaden mellan penningpolitik och finanspolitik.
Får klart för oss varför räntan går upp eller ner.
Vad en devalvering faktiskt innebär.
Men så hör man någon i ett tv-program ställa frågan:
- Vad betyder det för allemansrätten om vi går över till euro?
Sedan ytterligare någon som frågar om snuset.
Det är då jag inser att det blir nej. Vi är bortom det fattbara.
Valutan ges mytiska egenskaper.
Fria fantasier om vad euron skulle innebära svävar fritt som nationella symboler. Sånt kan avgöra alltihop.
Kloka, vanliga människor röstar nej, för att protestera mot något, oklart vad. Det finns mer i det här valet än vad ögat kan se.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>