2010 blir hett för EU
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den socialdemokratiska utrikeskommissionären Catherina Ashton jagas intensivt av den brittiska högern. Hon anses både för mycket vänster (kärnvapenmotståndare) och för oerfaren. Den tyske kristdemokratiske energikommissionären Günther Oettinger ifrågasätts i bloggosfären, både för en rad skandaler med tvivelaktiga uttalanden om nazism och band till högerextrema sällskap, och för kopplingar till kol- och kärnkraftsintressen. Grundtipset är nog ändå att Barroso II-kommissionen kommer att godkännas av den borgerliga majoriteten i EU-parlamentet. Men sen väntar en tuff tid. Den första stora uppgiften handlar om att samla ihop bitarna efter det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn, och få med USA, Kina och u-länderna på en ny väg framåt. Just nu famlar alla. En nyckelfråga är finansieringen av klimatpolitiken. Där närmar vi oss också den heta frågan om EUs budgetreform. Nuvarande långtidsbudget, som styr grundprinciperna för EUs jordbrukspolitik, strukturfonder mm - och som innehåller ytterst lite om klimatfinansiering - gäller t o m 2013. Redan nu har Barroso svikit sina löften om en ambitiös halvtidsöversyn av denna långtidsbudget, och nu är det snart för sent. Kommer kommissionen inte mycket snabbt med ett förslag kommer EU att sitta låst med en förlegad budgetmodell i flera år till. Och sen väntar den riktigt stora uppgiften - att enas om hur EUs budget ska användas efter 2013, hur stor den ska vara och hur avgifterna ska fördelas mellan medlemsländerna... Lika tufft blir det att i enlighet med Lissabonfördraget forma en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och bygga upp en ny gemensam utrikestjänst. Och det är bråttom. EUs uppgifter i världen bara växer, och alla Europas utrikespolitiker och diplomater står nervöst och stampar. Utöver hanteringen av globala kriser som Afghanistan och Mellanöstern väntas redan i år beslut om nästa EU-utvidgning (Kroatien, Island?), och om att gå vidare med nya kandidatländer på Balkan. Många är också oroade för hur den nya kommissionen kommer att hantera det svåra arbete som Margot Wallström med stora svårigheter, men också viss framgång, har börjat bygga upp under flera år - öppenhet, förmåga att kommunicera, demokratiutveckling. Detta borde räcka, men då har jag ändå inte nämnt EU-ländernas gemensamma väg ur den ekonomiska krisen, problemen i förhållande till Ryssland och energiförsörjningen, formandet av en ny samlad migrationspolitik osv. Så - även om detta nya år är ett svenskt valår tror jag vi bör ställa in oss på att det blir mycket EU i debatten. Och det är inte säkert att det parti som talar tystast om Europa tjänar på det i valet 2010!