Den 8 mars uppmärksammas kvinnors situation över hela världen, det är en dag då vi diskuterar jämställdhet och uppmärksammar de orättvisor som fortfarande existerar. Men är det verkligen rättfärdigt med bara en dag om året för att uppmärksamma den strukturella diskrimineringen och sedan återgå till vardag?
Nej, vi måste prata om situationen för kvinnor de resterande 364 dagarna, och vi måste agera. Det är dags för männen att bli delaktiga och ta ansvar för att vi slutligen ska bli likställda. Vi måste prata om män och grupptillhörighet, vilka förväntningar som sätts på män och hur dessa förväntningar återskapar normer och strukturer som drabbar kvinnor.
Men det får inte bli så att vi glorifierar män som engagerar sig för ett jämställt och rättvist samhälle, det bör istället ses som en självklarhet. Börjar vi se feministiska män som hjältar så har vi också förlorat ett grundsyfte, att utjämna de skillnader som finns mellan män och kvinnor – där mäns engagemang och bedrifter historiskt sett värderats högre än kvinnors.
I Europaparlamentet är 66 procent av ledamöterna män. De flesta är inte särskilt intresserade av att ha jämställdhetsglasögonen på sig när de lagstiftar. Även om Sverige är en progressiv röst i jämställdhetsdebatten och vi har kommit långt i jämförelse med andra länder, så innebär inte det att vi kan känna oss nöjda. Fortsätter vi i den här takten kommer det att ta 81 år innan världen når jämställdhet.
Nu är det alltså dags för männen att kliva fram och ta sitt ansvar och det kan göras på flera sätt. Alla människor kan inte ta allt ansvar, det handlar istället om att varje människa ska bidra till den grad som hen förmår. Lönegapet mellan män och kvinnor är ett sådant exempel som ingen bör acceptera, inom EU tjänar kvinnor 16 procent mindre än män per timme i genomsnitt.
Det finns flera sätt att avveckla lönegapet, ett av dessa är att göra upp med de könsroller som placerar män och kvinnor i olika yrken. Samtidigt måste vi göra upp med industrinormen som råder i lönesättning, där kvinnodominerade yrken prioriteras lägre än mansdominerade. Lika lön för lika arbete är ett krav, din lön får aldrig utgå ifrån könstillhörighet. Detta hänger också samman med kvinnors överrepresentation i ofrivillig deltid och otrygga anställningar.
Tvådelad föräldraledighet är en hjärtefråga för mig. Det är en nödvändig reform för att alla människor ska ges samma möjligheter på arbetsmarknaden. Att kvinnor fortfarande antas avstå ifrån sin karriär gör männen betydligt mer attraktiva på arbetsmarknaden och får därmed förtur på lockande jobbmöjligheter. Dessutom är det av allra största vikt att ett barn även får knyta an till sin pappa och tvärtom.
Målet med jämställdhet måste alltså delas av alla, det måste vara en vilja som är inkluderande och som framförallt måste utmana de normer och attityder som finns i samhället. Detta mål ska uppmärksammas 8 mars men också alla andra dagar året om. Du som man som läser detta varsågod och stig fram, du är nyckeln till ett jämställt samhälle.