Hyckleriet i kulturen. Finns det? Att säga en sak och mena en annan. Att vara missunnsam mot andra. Att känna avundsjuka och rent av svartsjuka inför andras framgångar? Att inte kunna dela en annan människas glädje? Att inte kunna övervinna sin småsinthet. Att falla offer för det provinsiella. Att se ner på alla de som vill framåt, som vill skapa något nytt och som vägrar att böja sig för den rådande ordningen, eller rättare sagt, oordningen. Att inte öppna upp ett fönster i sitt kvalmiga och fisförnäma inre rum. Att inte begripa att personen som är föremålet för ens inskränkthet kan bli sårad till den grad att denne upphör att skapa. För alla är inte starka. Alla kan inte stå emot en förolämpning. Alla kan inte hantera den kollegiala oginheten.
Respekt känner jag för dem som säger ifrån. Som inte dras in i bigotteriet. Som står upp för de som försöker att hitta sin egen gestaltning av det inre och det yttre. Respekt känner jag för den som kan se sig själv i spegeln och säga: Även idag har jag gjort en god gärning. Även idag har jag uppmuntrat en annan människa i dennes skapande. Även idag övervann jag det som är lågt och fult inom mig.