Idén att dumpa USA kulminerade med inbördeskriget, men hade grott länge. Redan 1849 ville mormonerna starta eget, men efter Utah War 1857 tappade de lusten. Självständighetsdrömmar dog inte med krigsslutet 1865 utan bubblar fortfarande under ytan där vit-makt-grupper i nordvästra USA länge har eftersträvat folkomröstningar. I Northwest Territorial Imperative från 1986 föreslogs att Oregon, Washington, Idaho och västra Montana bröts ut för att bilda ett vitt, ariskt och självständigt land.
Tanken på revansch för inbördeskriget frodas ännu i Södern, även om dylika röster mer handlar om att försöka låta tuff på fyllan än om realistiskt vapenskrammel. Gruppen League of the South bildades 1994 och ville återupprätta en oberoende republik bestående av rebellstaterna inom Confederate States of America. De bildade ett kortlivat politiskt parti för att lämna USA genom att ändra nuvarande lagstiftning som förbjuder utträde.
Vissa ledarsidor lekte med tanken 2017 att dela nuvarande USA efter politiska gränser; demokratiska stater blir Blue States of America och republikanska Red State of America. Påfundet vann ökat gehör i takt med tilltagande politiska schismer och sågs som ett sätt att minska risken för reell revolt fastän den enligt de flesta bedömare förblev låg. Men, på grund av historiskt pyrande glöd efter inbördeskriget och växande politisk söndring, står USA inför ett annalkande väpnat uppror som filmen Civil War gör gällande? Svaret är nej.
Varför då? Jo, för trots att USA skakas av grundläggande och svåra politiska klyftor skiljer sig dagens kontext och omständigheter från 1800-talets. De politiska skillnaderna må vara djupa och spridda, men är idag inte längre samlade per delstat. Tvärtom, även i de mest röda delstater finns många öar av djupblå counties och städer och vice versa. Därför är det omöjligt att bilda en klar och tydlig front mellan grupperingar av likasinnade delstater som tiden innan inbördeskriget. Risken för en väpnad totalkonflikt är därmed lyckligtvis låg.
En annan bidragande faktor är att även om ytterkanterna hos de båda sidorna kan låta hatiska, högljudda och aggressiva är merparten av amerikanerna fredliga och respektfulla gentemot sina politiska motståndare när det väl kommer till kritan. Deras lojaliteter till sina partier är mer praktiska än religiösa och beror snarare på tradition än på en rationell jämförelse mellan partiernas kandidater och politiska sakfrågor. Samtidigt saknas andra klara konfliktlinjer som religion, etnicitet eller territoriella dispyter vilka kan tjäna som tändvätska, som i forna Jugoslavien, Nordirland eller postkoloniala Afrika. Däremot kan grupper och ensamvargar utföra terroristdåd via bomber, skjutningar och cyberangrepp för att göra sina röster hörda.
Filmen touchar denna realitet genom att aldrig beröra orsakerna till krigsutbrottet. Dessutom återfinns både Texas och Kalifornien på samma sida, två delstater som politiskt och kulturellt annars är som hund och katt. Sannolikheten att de skulle vara allierade i ett högst eventuellt inbördeskrig är lika trolig som att Trump och Hillary skulle fira jul ihop. Risken för ett totalt inbördeskrig á la Civil War är dessbättre obefintlig. Enligt spelbolagen är oddsen för inbördeskrig (10/1) ungefär samma som att USA blir första offret för en utomjordisk invasion (12/1) – om det nu är en tröst i sammanhanget.