Men det amerikanska lyckomaskineriet hackar betänkligt, vilket är illa. För i lyckliga länder har inte orangea despoter med diktaturfasoner 45 procent väljarstöd.
Nyligen släpptes Gallup World Poll, mer känt som World Happiness Report som årligen jämför lycka i 140 länder. För sjunde året i rad vinner Finland, Sverige är fyra, nordiska länderna når som vanligt Topp 7 och mest olyckliga är afghanerna. För första gången hamnar USA utanför Topp 20, på en föga smickrande 23:e plats – precis efter Förenade Arabemiraten. USA:s lyckobild är lika splittrad som politiken. Hos de över 60 år är man 10:a, men bland dem under 30 sjunker man 52 platser till 62:a. Varför då?
Undersökningen visar hög korrelation mellan ekonomiskt välstånd och upplevd lycka. De i toppen har hög BNP per capita och tvärtom för dem i botten. Trots detta hamnar USA långt efter andra jämförbara länder, vilket avspeglas i förekomsten av depressioner och självmordstankar med konsumtion av antidepressiva läkemedel och drogmissbruk där USA legat i toppen sedan 2012. Årtalet sammanfaller med två milstolpar – smartphones och sociala medier. Under de följande två åren kom två av tre under 18 att äga en internetuppkopplad smartphone. Efterfrågeexplosionen drevs av sociala medier som påverkade människor över hela världen, men dess negativa konsekvenser verkar ha drabbat USA värre än något annat i-land.
I sociala medier är det lätt att känna sig fet, ful och fattig där ”alla” lever lyckade liv i sus och dus medan man själv mer är en pank och överviktig incel än en rik och vältränad häradsbetäckare. Ju mer tid man hänger på TikTok, Instagram och Facebook är det lätt att tro att det man ser är sant.
Som lök på laxen är amerikaner redan rätt oroliga. Få medborgare i liknade länder delar deras särskilda oro kring ekonomiskt trygghet, vilket i sin tur ofta beror på låg eller obefintlig anställningstrygghet, höga kostnader för sjukvård och utbildning samt noll semester. Lägg till brott som sällan eller aldrig förekommer i andra länder –skolskjutningar, polisvåld, stora sociala skillnader och rasrelaterade upplopp – och man har en krutdurk av oro som sannolikt sänker graden av upplevd lycka.
En sjättedel av USA:s vuxna är working poor utan marginaler som kan vara hemlösa månaden efter de förlorar jobbet. Fyra av tio hushåll klarar inte en oväntad utgift på $500 utan lån eller att sälja något och genomsnittsamerikanen har $5 800 i årlig kreditkortsskuld. Kurvan över landets välståndsfördelning såg tidigare ut som en ölkagge, med jämn fördelning och rätt få fattiga och rika. Idag är den mer som ett par ojämna tuttar; medelklassen har urholkats samtidigt som klyftan mellan fattig och rik nog aldrig har varit större.
Många i USA känner sig därför snuvade på den konfekt som Den Amerikanska Drömmen alltid har utlovat. Trots hårt och hederligt arbete står de still. Om dollarmiljonärer hade varit en egen delstat hade de nu varit den tredje största efter Kalifornien och Texas med dryga 24 miljoner. Antalet dollarmiljardärer är nu 813, en fördubbling på 25 år.
Den som känner sig ignorerad av samhället lockas gärna av någon som menar att din olycka inte är ditt fel utan beror på bögar, invandrare, muslimer och annat icke-amerikanskt otyg. Det är sannolikt där som Trumps stöd står att finna. För den som är lycklig har inte tid att hata, klaga och peka finger. Den lycklige har fullt upp med att vara lycklig.