Även om Marx och Engels inte såg detta som ett absolut schema för alla länder och tidevarv brukar det användas som en utgångspunkt för vad de tänkte sig som kommunismens inriktning.
Första punkten: ”Jordegendomens expropriering och jordräntans användning till statsutgifter.”
Att markegendomarna enligt Marx och Engels uppfattning kan användas av det allmänna när de så finner behövligt råder inget tvivel om. När nya vägar ska dras, exempelvis när E22 eller Västlänken byggs ut, tas ingen hänsyn till om marken är privatägd.
Och en viss fastighetsskatt utgår också. Punkt 1: Genomfört.
Punkt 2 ”Starkt progressiv beskattning” är också genomförd.
Hur stark skatten ska vara diskuteras, men själva principen är etablerad. I vårt land var det dessutom högern som införde progressiv skatt för 100 år sedan. Men det har de förstås förträngt.
Den tredje punkten, ”Arvsrättens avskaffande”, var ett tag på väg att genomföras men av olika skäl har ambitionerna här minskats, men några vill åter skärpa politiken. Ej ännu helt genomförd.
Punkt 4, ”Konfiskering av alla emigranters och rebellers egendom” – genomförs nu som sagt när det gäller ryska ”rebeller”. Dessutom kan vanliga skurkars egendom beslagtas.
Punkt 5 är "Kreditens centralisering i statens händer genom en nationalbank och oinskränkt monopol.”
Denna punkt är i hög grad genomförd. Banker och finansinstitut är förvisso privatägda i hög grad, men de arbetar enligt strikta regler som staten utfärdar.
Punkt 6 är ”Transportväsendets centralisering i statens händer”. Detta är också genomfört så att det allmänna står för transportlederna , medan transportföretag och privatbilister kan utnyttja detta. Eftersom tågen inte längre fungerar i vårt land är detta förstås en punkt där vi kan sätta ett litet frågetecken.
Den sjunde punkten fungerar inte så bra i vårt samhälle. Den krävde de ”statliga fabrikernas och produktionsinstrumentens utökning” och ”storgodsens” uppodling enligt en samhällsplan.
De enda ”fabriker” som staten utvecklar är inom ramen för vård och omsorg, utbildningsväsendet och ordningsmakten.
Punkt 8 handlade om ”Lika arbetstvång för alla och upprättandet av industriarméer”. Tvånget är rätt lindrigt, men alla förväntas arbeta och göra rätt för sig, på ett eller annat sätt. ”Arbetstagarna” är onekligen systematiserad som en armé, om än under hög grad av frivilliga val av yrkesinriktning.
Punkt 9 – ”Förening av jordbruks-och industriverksamheten, för att efterhand avlägsna skillnaderna mellan stad och land” är en av de saker som diskuteras i politiken idag. Men alla är överens om inriktningen – att i så hög grad som möjligt upphäva skillnaderna mellan stad och land.
Den tionde punkten, som handlade om att inrätta en ”offentlig och kostnadsfri uppfostran av alla barn”, är mer än väl genomförd. Ingen annan socialiseringspunkt har genomförts lika effektivt.
Barnen går in i den offentliga industriella barnomsorgen vid tvåårsåldern och lämnar detta cirka 20 år senare. Och alla politiska partier tycker detta ger dem en fantastisk möjlighet att forma det uppväxande släktet enligt sina förställningar om det goda livet.
Dessutom är utbildningssystemet allt mer synkat med arbetslivets krav precis som Marx och Engels föreställde sig.
Således. Om vi har det kommunistiska manifestets 10 punkter som utgångspunkt är vårt land ungefär 80 procent kommunistiskt.