Jobb, jobb, jobb

Socialdemokraterna har kongress. Där pratas det mycket om jobben. De som är så viktiga och därför är något alla verkligen måste ha. Jag själv borde således räknas till en av de lyckligt lottade eftersom jag har ett. Men jag har så mycket att göra att jag knappt hinner med hälften. Den här krönikan förväntas jag skriva på min fritid eftersom det numera sällan finns någon tid över för det under arbetstid.

KRÖNIKA.2013-04-06 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Samtidigt som massor av människor går arbetslösa har andra alldeles för mycket att göra. Så mycket att de riskerar att slita ut sig, drabbas av stress, olyckor eller psykisk ohälsa.

Varför ska vi förresten arbeta så mycket?

Vore det inte bättre om vi alla delade på de jobb som verkligen måste göras. Då skulle alla som vill kunna arbeta fast under lite kortare arbetstid. Det skulle få den positiva konsekvensen att alla skulle få mer fritid att ägna sig åt de saker de verkligen brinner för och tycker är viktiga. Familj, vänner, föreningsliv. Allt det vi skulle vilja göra, men sällan hinner med. Att leva - helt enkelt.

En invändning skulle ju då kunna vara att det finns en del som inte vill jobba. Precis, men vad skulle det i så fall göra? Det finns ändå tillräckligt många som vill. Att några inte gör något alls skulle åtminstone inte jag ha något emot. Den här regeringen till exempel, den kan för min del gärna få gå omkring och slå dank. Alla de som jobbar inom det miltära eller i vapenindustrin kan också få slippa undan. De kan gott få gå och lägga sig på någon badstrand och bara sola. Så länge det går fredligt till förstås.

Arbeten som förr krävde mycket arbetskraft klarar idag betydligt färre människor av att utföra tack vare effektiviseringar och modern teknik. Det finns ju ingen som helst anledning att utföra en massa onödigt arbete bara för att folk ska ha jobb, eller att tillverka en massa prylar ingen behöver bara för att ett fåtal vill tjäna massor av pengar.

Det hela handlar om fördelning. Från politiker pratas det otroligt nog ännu idag om tillväxt och att den i sin tur ska generera resurser som sedan ska leda till att de som har det sämst ska få det bättre.

Nära nog alla lokalpolitiker vill att deras kommun ska växa. Enligt en gammaldags tankemodell kommer då fler människor att betala skatt. Pengar som sedan ska användas till att "utveckla" kommunen. Att det då blir fler som ska dela på kakan verkar de totalt ha glömt att ta med i beräkningen.

För övrigt har denna strategi tillämpats i decennier, för att inte säga under ett århundrade utan att fungera.

Om befolkningen (skattebetalarna) ökar utan att något görs åt den orättvisa fördelningen består ju problemen. Klyftorna har ju tvärtom ökat under tillväxtens era, vilket de inte skulle behövt göra om vi bara fördelade det vi redan har rättvist. I ett demokratiskt samhälle är ett gott liv för alla möjligt utan tillväxt och skövling av moder jord.

Läs mer om