Anders Jonsson: Jimmie Åkesson & Co har skjutit sig i foten

För första gången tvingas Sverigedemokraterna ta ansvar för beslut som många av partiets väljare inte gillar. Det kan påverka partiets popularitet.

I veckan som gick kom två besked som påverkar spelmarknaden. Dels kom regeringens proposition om höjd spelskatt, dels utredningen om partipolitiska lotterier. Båda är resultatet av regeringspartiernas samarbete med Sverigedemokraterna.
Regeringen struntar högaktningsfullt i en mängd remissinstanser och föreslår att riksdagen ska besluta om att skatten på spel ska höjas från 18 procent till 22 den 1 juli. Något annat var heller inte att vänta. Har en koalitionsregering förhandlat internt och dessutom gjort upp med ett parti utanför regeringen är det oerhört svårt att ändra.

Då spelar det ingen roll att regeringen formligen dränkts med kritiska remissvar som visar vilka negativa konsekvenser som höjningen av spelskatten kan få. Konsekvenser som inte var särskilt väl belysta när regeringens bomb slog ner när budgeten presenterades. Spelminister Niklas Wykman och finansminister Elisabeth Svantesson och deras tjänstemän hade inte brytt sig om att beredda frågan med några utanför kanslihuset innan beslutet togs. Inte ens de riksdagsledamöter som nu ska hantera frågan hade en aning om vad som var på gång. 

Det har väckt en viss irritation inte minst i Moderaternas och SD:s riksdagsgrupper. Höjningen av spelskatten kan nämligen få betydande konsekvenser för den svenska hästnäringen och därmed för landsbygden.
Som jag skrev när budgeten presenterats förra året så innebär den höjda spelskatten, allt annat lika, att hästsporten får 200 miljoner mindre att röra sig med per år.  När ATG:s vinst minskar slår det direkt mot de aktiva inom trav och galopp och mot de tre riksanläggningarna för hästsporten, Strömsholm, Flyinge och Wången. 

Det drabbar en bransch som idag sysselsätter 18 500 personer om man räknar heltider och håller landsbygden levande och landskapet öppet tack vare alla hästar som betar och behöver hö.
Det är på den landsbygden som Sverigedemokraterna gjort sina stora framryckningar i väljarkåren. Partiets framgång har i mångt och mycket på byggt på en jordmån av ilska över att allt bara blir sämre på landsbygden. När det nu står klart att SD:s ledning bidragit till ytterligare försämring kan det rimligen påverka partiets popularitet.

Varför har då Jimmie Åkesson & co skjutit sig i foten vad gäller spelskatten. Ja, möjligen för att det var vad som krävdes för att få med sig regeringspartierna på SD:s vendetta mot Socialdemokraterna. Det handlar om att SD vill strypa den finansiering som S har via sitt lotteribolag.

SD vill förbjuda politiska partier från att bedriva lotteriverksamhet och därmed strypa ”kranen till S”. Ett förbud skulle också betyda att Socialdemokraterna förlorar stora pengar. 2022 var överskottet från lotteriverksamheten 42 miljoner.
Förslaget väckte dock ett ramaskri på principiella grunder även i borgerliga kretsar. Sverige slår in på en farlig väg om en majoritet använder regeringsmakten för att lagstifta för att försvaga oppositionen, hette det.
Utredaren, som SD fick regeringen att utse, avrådde också i förra veckan från att införa ett förbud mot partipolitiska lotterier. ”Vi har inte hittat något stöd för att förtroendet för partierna och demokratin har påverkats av lotterierna”, var juristen Gunnar Larssons besked.
Han nöjer sig med att föreslå en skatt på lotterivinsterna och att det inte ska gå att köpa lotter på kredit. Men trots det beskedet håller SD och M öppet för att förbjuda politiska partier att arrangera lotterier. Fortsättning följer.

Frågan är hur hårt SD kommer att driva ett förbud. Höjningen av spelskatten men också den försämring av arbetslöshetsförsäkringen som SD står bakom visar att partiledningen är beredd att riskera en hel del i samarbetet med regeringspartierna.
SD har starkt stöd bland de aktiva på stallbackarna, på landsbygden och bland de långtidsarbetslösa. När de upptäcker att SD står bakom försämringar för dem vore det inte så konstigt om opinionssiffrorna vänder neråt. 

Ni som läst så här långt kanske förstår att jag är engagerad i frågan. Det stämmer. Jag föder upp och tränar travhästar och är ledamot av Svensk Travsports styrelse. Den här krönikan är alltså skriven i egen sak. Det behöver inte vara mindre viktigt för det.