Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Alva AltgĂ„rd, Malmö: Hemnyckeln–en novell om att lĂ„sa dörren först som sist

Trycker vant till dörren innan jag vrider om nyckeln och drar ut. Ger den till dottern utan en blick innan jag sammanbitet gÄr mot bilen som ska ta mig till min nya adress.

Alva AltgÄrd frÄn Malmö Àr en av de cirka 80 personer som sÀnde in ett bidrag i Norrköpings kommuns novelltÀvling om framtidens Àldreboende. Juryn valde ut hennes bidrag som en av tre vinnare. Bidragen frÄn de andra tvÄ vinnarna kommer i Folkbladet 10 och 11 november.

Alva AltgÄrd frÄn Malmö Àr en av de cirka 80 personer som sÀnde in ett bidrag i Norrköpings kommuns novelltÀvling om framtidens Àldreboende. Juryn valde ut hennes bidrag som en av tre vinnare. Bidragen frÄn de andra tvÄ vinnarna kommer i Folkbladet 10 och 11 november.

Foto: Privat

Krönika2023-11-09 09:52
Alva AltgÄrd, Malmö
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Äldreomsorg 2043

Av alla gÄnger jag lÄst ytterdörren Àr det först nu, sista gÄngen, som jag inser hur mycket dörren kÀrvar.

VÀl framme vill jag inte gÄ in. Jag sitter tyst och ser ut genom bilfönstret. Min blick vandrar över torget intill dÀr handeln Àr i full gÄng. Först förbi torgstÄnden och fontÀnen för att sedan landa pÄ glashissen. Min nya entré.

NÀr glashissens dörrar öppnas, efter ett lÄngt övertalningsförsök Àr det tyst, sÄnÀr pÄ surret frÄn nÄgra bin som flyger frÄn blomma till blomma i Bergrosbusken intill. Den böljande grönskan gör att det kÀnns som om hissen har tagit oss till en engelsk park och inte till ett tak Ätta vÄningar upp. Jag kÀnner igen byggnadskroppen av trÀ frÄn hemsidan. Dottern ler nöjt nÀr hon leder mig ut pÄ grusgÄngen.

- Mamma, hÀr kommer du att trivas! Om nÄgra dagar Àr det du som stÄr bland pelargonerna och planterar.

Jag lyfter blicken och fÄr syn pÄ en dam med kulörta örhÀngen. Hon stÄr under en pergola med hÀnderna djupt nere i en upphöjd odlingslÄda. I samma stund lyfter kvinnan huvudet och möter min blick. Hon vinkar och ler. Jag vÀnder bort blicken.

Fakta

Alva AltgĂ„rd Ă€r 32 Ă„r och bor i Malmö. Hon Ă€r verksam som arkitekt sedan 2015. Alva funderar mycket pĂ„ hur den byggda miljön pĂ„verkar oss. Hennes bidrag i Norrköpings kommuns novelltĂ€vling pĂ„ temat "Äldreomsorg 2043" valdes ut av juryn som en av tre vinnare av de 80 insĂ€nda novellerna.


 

NÀr vi tagit oss över grusgÄngen och in genom skjutdörrarna kommer vi in i ett ljummet inglasat rum som doftar söt honung. Rummet Àr spatiöst och likar ett vÀxthus med blÄregn och klÀtterhortenisor pÄ spaljéer frÄn golv till tak. Mina ben Àr trötta sÄ jag tar sikte pÄ en sittgrupp bakom nÄgra krukor med dvÀrgsyrener men innan min rumpa nÄr sittdynan dyker en kvinna upp bakom en spaljé.

- VÀlkommen! Jag heter Elin och du mÄste vara Frida! Det hÀr Àr vÄr vintertrÀdgÄrd och foajé.

Hennes entré var sÄ överraskande att jag tappar balansen och sÀtter mig pÄ klinkern.

Elin verkar inte nÀmnvÀrt förvÄnad. IstÀllet spÀnner hon ögonen i mig som för att granska att allt Àr ok innan hon rÀcker fram en hand och drar mig upp till stÄendes.

- Det Àr jag som ska visa dig runt! HÀr Àr det varmt och behagligt Äret om och dÀrför hÄller vi bÄde yogapass och vinprovningar hÀr. Gillar du yoga?

Dottern nickar nöjt. Min rumpa vÀrker och jag vill bara Äka hem. Elin fortsÀtter:

- Hos oss Àr det tolv boende och sex vÄrdpersonal pÄ plats dygnet runt. Vi har aktiviteter och utflykter dagligen för alla som vill! Om du behöver handla eller hÀmta ut recept pÄ apoteket sÄ Àr det bara en hissfÀrd ner. Nu ska jag visa dig ditt rum.

Elin gÄr snabbt. Hon stannar framför en kornblÄ sÀkerhetsdörr med en spegel, lÄser upp och rÀcker nyckeln över den till mig och sÄ sÀger hon;

- Ja, nyckeln Àr mest symbolisk, hon pekar pÄ spegeln

- SÄ fort vaktmÀstaren varit hÀr och installerat ansiktsigenkÀnningen sÄ rÀcker det att du tittar in i spegeln och dörren öppnas. Stig pÄ nu!

Jag tar tvÄ kliv in med dottern hack i hÀl. Elin stÄr kvar i dörröppningen.

- Just det! Dörren Ă€r skev. Du mĂ„ste trycka till den innan du lĂ„ser. NĂ„gra frĂ„gor? SĂ„ snart jag skakat pĂ„ huvudet vĂ€nder Elin pĂ„ klacken och pinnar ivĂ€g. Jag gĂ„r en kritisk husesyn, men blir snabbt positivt överraskad. 

LÀgenheten har högt till tak, behandlad industriparkett av ek pÄ golven och ljust gröna tapeter pÄ vÀggarna. I sovrummet och vardagsrummet gÄr fönstren frÄn golv till tak. Jag kastar en blick ut mot trÀdgÄrden och kommer till min förtjusning pÄ att jag kommer kunna se vad som försiggÄr utanför Àven de dagar jag Àr sÀngliggandes. Jag ser framför mig hur vi ska möblera rummen nÀr flyttbilen levererat lÄdorna.

Lyssnar med ett halvt öra nÀr dottern instruerar mig om hur jag ska anvÀnder larm, lampor och pekskÀrmar.
- Lamporna Ă€r röststyrka sĂ„ du behöver inte tassa runt i mörkret och leta lysknappar. Det enda du behöver göra Ă€r att ropa TÄND frĂ„n sĂ€ngen.

Ledljuset pĂ„ vĂ€ggen tĂ€nds. 
- Om du Àr hes en dag kan du alternativt klappa tvÄ gÄnger.

Jag klappar hÀnderna. Ljuset slÀcks.

Det knackar pÄ dörren. Jag förutsÀtter att det Àr Elin men nÀr jag öppnar sÄ stÄr kvinnan med de kulörta örhÀngena utanför och ler.

- VÀlkommen. Vi ska dricka kaffe pÄ den gemensamma terrassen. Vill du följa med?

Jag nickar.

- Nu?

Hon nickar. Ett ögonblick senare ger jag dörren ett extra tryck innan jag vrider om. Det klickar till. Nu har jag lÄst för första gÄngen.