Att ta del av nyhetsutbudet är inte upplyftande. Väldigt mycket handlar om förfärliga händelser som mord, mordförsök och sprängningar både här i landet och ute i världen. Ibland undrar man om en större del av mänskligheten har tappat både vett och anständighet, men så illa är det lyckligtvis inte. Det rör sej förstås om gamla goda ”hälsan tiger still” och det är ju inte mycket att tala om, än mindre att föra fram som nyheter. Eländet säljer fler lösnummer än uppbyggliga berättelser om förbättringar.
Men tyvärr finns det mycket elände med. Det har t ex producerats ofantliga mängder med landminor, av svenska vapenfabriker med, och sådana finns kvar och skadar långt efter att de ursprungliga konflikterna tagit slut. Stora odlingsbara ytor kan inte användas och många vägar är ofarbara eller olycksdrabbade. Barn är särskilt utsatta både för att de inte kan förstå riskerna och för att en hel del minor utformats som leksaker, hur nu producenter kan var så förfärliga. En tröst är att man har funnit metoder att finna och desarmera minor med hjälp av hundar och råttor, som tränas till att nosa och signalera. Men hur kan man alls få vanliga hyggliga människor att ställa upp för sådan produktion?
Ett svar är att produktionen inte sker i ett sammanhang utan i många mindre enheter, som kanske inte ligger i samma område eller ens i samma land medan slutprodukten sätts ihop långt därifrån. Alla inblandade vill givetvis försörja sej och familjen och bo kvar där de har sitt hem. De har sin yrkesstolthet och vet att de gör ett bra jobb och det finns kanske inte så många valmöjligheter. Inte heller vet många vad produkten ska användas till.
Det är svårare att förstå hur vanliga hyggliga människor kan gripas av ett så glödande hat mot människor från någon annan ras, hemort eller trosuppfattning att de ställer upp på att mörda och förstöra, inte bara dem utan fullständiga främlingar, till och med barn. Obegripligt att ledare får ha så stor makt.
Och ändå har alla vi som föddes under förra seklets första halva genomlevt kriget i Europa med allt som hände av hat och grymhet, med utveckling av ohyggliga mordvapen, till och med sådana som skulle ha dödat allt levande. Många av oss minns kapprustningen av kärnvapen och tider då öst och väst var beredda att fyra av först. Nog verkar det som om det fattas någon liten skruv i människohjärnan.