Från regeringens sida hörs ofta att staten inte ska lägga sig i eller styra. Jag tycker det låter konstigt. Särskilt när de är så klåfingriga själva. Miljöminister Lena Ek som ju är partikamrat med Annie Lööf detaljstyr ju i allra högsta grad när hon anger hur många (få) vargar som ska få finnas i Sverige. Där kommer hon för övrigt fram till en siffra som helt går på tvärs mot allt vad forskning och vetenskap heter.
Jag undrar också var den extrema överregleringen finns. Inte på de svenska kalhyggena i alla fall. Det är en sak som är säker. Det har kalhyggesminister Eskil Erlandsson - också han centerpartist - noga sett till.
Andra exempel - när politiker som säger sig inte vilja detaljstyra faktiskt går in och gör just det - är när de plockar bort specifika lagparagrafer eller sparkar vissa myndighetschefer.
2009 ströks den så kallade stopplagen för täkter från miljöbalken. Den som tog hänsyn till sällsynta eller hotade arter. Ett par år dessförinnan fick Skogsstyrelsens generaldirektör Göran Enander sparken för att han tog Sveriges miljömål på allvar. Han kom tidigare från Naturskyddsföreningen vilket fick till följd att gubbarna i de stora skogsbolagen "inte längre kände igen sin egen myndighet". Officiellt motiverades hans avgång med oordning i ekonomin.
Jag funderar över varför man överhuvudtaget blir politiker om man inte vill styra och ställa?
Vid närmare eftertanke måste jag nog konstatera att det är klart att de vill lägga sig i, men vem eller vilka företräder de? Det är nog där skon klämmer. Staten. Den är ju vi, du och jag. Den är allmänintresset.
Om man företräder olika särintressen tycker man så klart inte att staten ska lägga sig i. Det är vad det handlar om. Det är vi - allmänintresset - som är det krångliga när det pratas om förenklingar i lagstiftningen.
Det ska vara enkelt att hugga ner skogen. Allt ska ner. Enkelt att öppna ett dagbrott. Strunta i vattnet. Bort med djuren, växterna och fåglarna. Därför; lägg ned artprojektet och Nationalnyckeln. Då försvinner kunskapen och ingen kommer ens fråga efter alla de arter de aldrig visste fanns.
Kan det bli enklare?