Valresultatet säger mer om Harris svaghet än om Trumps styrka

Donald Trump har nu besegrat både Hillary Clinton och Kamala Harris i presidentval i USA. Orsaken är inte framförallt Trumps "styrka" utan de demokratiska kandidaternas svagheter, skriver Leo de Bruin i dagens krönika från eftervalsUSA.

Donald Trump har nu besegrat både Hillary Clinton och Kamala Harris i presidentval i USA. Orsaken är inte framförallt Trumps "styrka" utan de demokratiska kandidaternas svagheter, skriver Leo de Bruin i dagens krönika från eftervalsUSA.

Foto: Evan Vucci

Krönika2024-11-07 04:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den mest oväntade comebacken sedan Lasarus är nu ett faktum: en brottsdömd sexuell förövare med dubbel riksrätt och flera pågående åtal mot sig vann. Att väljarna föredrog en sådan krockskadad fallfrukt framför vicepresident Harris säger allt om hennes svaghet än om Trumps styrka.

Demokraterna är chockade, men borde inte vara det. Liksom förra förlusten mot Trump 2016 antog de att en impopulär etablissemangskandidat utan konkret vision skulle besegra en tarvlig politisk pajas med teflonkostym. Och än en gång blev de överlägset motbevisade. Må partiet lära av historien och inte upprepa samma misstag.

Valvakor är slutet på valkampanjens publika del, men är långt från slutet för de närmast sörjande. Liksom företag under avveckling återstår krav och skyldigheter inom ekonomi, personal och juridik, men det som är av högst politiskt och publikt intresse är eftervalsanalysen. Vissa insikter är dock redan tydliga och de är inte nådiga för Demokraterna, särskilt inte för dess radikala vänsterflygel. De bekräftar många samtal som jag har haft med republikaner i och utom Illinois, där jag tjänstgjorde fram till förra veckan.

Ronald Reagan började i politiken som demokrat, men blev snart republikan med orden Jag lämnade inte Demokraterna. Det var Demokraterna som lämnade mig" och citatet visar varför Trump vann svängstaterna. Redan förra valet var det tydligt att Harris var en usel kandidat, vilket hennes avhopp två månader innan första primärvalet visade; utan pengar eller supporters är det svårt att vinna politisk framgång. Kandidat Biden behövde dock få med sig Demokraternas identitetsvänster och tvingades att utse Harris till sin vice. Beslutet banade vägen för Trumps återkomst, det första av Bidens många fatala misstag.

Att sia om framtiden under Trump är osäkert då det är dagsnotering på hans politiska agenda, men Ukraina, NATO och frihandel ligger pyrt till. Däremot måste demokraterna göra en ordentlig eftervalsanalys och dumpa vanföreställningen att deras kandidat kan gå till val på vem man inte är. Många osäkra republikaner har hyst starka och berättigade tvivel om Trump, men var samtidigt oroliga och motvilliga mot demokraternas kramande av identitetspolitik. Utan den hade sannolikt fler republikaner övergivit Trump.

Harris förlust måste öppna demokraternas ögon; God makroekonomi för landet är inte samma sak som god privatekonomi hos väljarna. Att inte vara Trump är ingen bra definition av den egna politiken. Och att bråka om pronomen och gravida män inger inte förtroende utanför den radikala vänstern. Nattens trippla käftsmäll är dock inget mot ännu en valförlust 2026 eller 2028 mot den trumpism som lär fortsätta även efter Trumps avgång. Demokraterna måste rannsaka sig, rensa leden och återgå till den breda mitt där de hör hemma och vinner val. Allt annat vore politiskt självskadebeteende av sällan skådat slag.

Tyvärr blir eftervalsanalyser sällan ett förändringsrecept utan hamnar oftast i byrålådan. Men att gå till val med en dement 81-åring och inkvoterad loser var ingen bra idé, särskilt inte när deras totala motsats hela tiden funnits i kulisserna. Bli inte förvånade om USA:s näste president blir nuvarande transportministern Pete Buttigieg. Han är också ett radikalt val – men i ordets bästa bemärkelse. Motgång idag kan bli framgång imorgon – men bara om man har insikt och mod till förändring. Demokraterna behöver sannerligen både och.