Idag gäller olika språkkrav för sjukvårdspersonal från EU och för de som kommer från ett land utanför EU. Handläggningstiderna för validering av deras respektive utbildning och kunskap skiljer sig också åt. Detta leder i praktiken till att många som har en kompetens som efterfrågas i Sverige inte kan arbeta och vara med och bidra till det svenska samhället fast de skulle vilja det.
Enligt EU:s rörlighetsdirektiv för sjukvårdspersonal behandlas ansökningar för att kunna arbeta i ett annat EU-land skyndsamt för EU-medborgare. Det utvecklas även tjänster för att underlätta för dessa, till exempel ett elektroniskt kort som ska göra det möjligt för vissa yrkeskategorier att enkelt kunna arbeta inom unionen. Det är inte lika smidigt för personer som har genomgått sin utbildning utanför EU eller inte har arbetat en viss tid inom EU.
För läkare utbildade utanför EU och som ansöker om svensk legitimation är väntetiden i skrivande stund 10 månader innan Socialstyrelsen börjar behandla det enskilda ärendet. Först därefter görs en individuell kompletteringsplan utifrån den enskilda individens förutsättningar. Det är givetvis bra på att EU samarbetar i dessa frågor men det finns olikheter i bedömningen av yrkesgrupper och ställtiderna är onödigt långa och gör processen krånglig och byråkratisk.
Regeringen har aviserat ett snabbspår för personal inom hälso- och sjukvårdsyrken och arbetar med att stärka valideringen generellt för dessa grupper. Dessutom kommer Socialstyrelsen med nya föreskrifter rörande språkkrav för läkare med ambitionen att i högre grad likställa språkkraven för personer som utbildat sig utanför eller innanför EU/ESS. Det är naturligtvis bra men dessa processer behöver snabbas på ännu mer.
Sverige är i stort behov av vårdpersonal samtidigt som personer som kommer hit med vårdutbildning och erfarenhet i bagaget tappar kompetens och färdighet under vänteprocessen. Den smidighet i systemet som gäller för personer som är utbildade inom EU bör i möjligaste mån gälla även för sjukvårdsutbildade som fullföljt sin utbildning utanför EU. Språkkraven bör vara likvärdiga och de undantag som i dagsläget finns bör vara grundade på andra kriterier än om en person utbildat sig inom eller utanför EU. Det är hög tid att likställa villkoren för sjukvårdspersonal så att fler människor snabbare kan börja arbeta i vårdsektorn.