Just nu upplever vi den vackraste tiden på året i vårt land. Så många fina minnen förknippas med den här årstiden, t ex egna, barns och barnbarns skolavslutning då man sprang hem och hade en hel oändlighet av frihet framför sig. Ja, vi vet att inte alla kände det så, inte på vår tid och inte nu heller. Det borde vara varje unges rätt att känna denna berusande glädje, som sedan följer med hela livet.
Trots mycket arbete och många lovvärda försök räcker inte samhället och olika ideella organisationer till för alla. Världen utanför vårt land är ju dessutom långt ifrån fri från katastrofer. Jordbävningar, orkaner och översvämningar, ofta resultat av människors sätt att felutnyttja naturen och så alla dessa krig, där barn är de allra mest utsatta.
Barn berövas sina föräldrar, sin trygghet och utnyttjas ibland på ett fasansfullt sätt. Det är ett mysterium att så mycket våld mot barn får existera i världen. Fråga vilken förälder som helst i vilket land som helst, så blir svaret att det de önskar mest av allt är att deras barn ska få vara friska och få ett gott liv.
Det är ju för att uppnå trygghet för sina barn och sig själva som människor sätter sina och barnens liv på spel och flyr undan krig och terror. Och det är ju av den anledningen som många hjälporganisationer riktar biståndet till kvinnor, ofta mödrar, eftersom de vet att det ökar chansen att det kommer barnen till godo. Vi vet att om barnen mår bra så mår hela familjen bra av det.
Varje lycklig unge är en god investering för landet och hela världen. Allt detta vet vi och har vetat det i alla tider. Ändå får vi inte till det, inte i vårt land och inte ute i världen. Varför? Är det kortsiktigt tänkande? Är vi egoistiska och tänker bara på vårt eget, eller är det oförmåga att sätta sig in i andras situationer? Vad är det som gör att inte alla barn ser fram mot sommarlovet med glädje pirrande i kroppen?
Många forskare och andra vetenskapsmän framhåller att vi inte bara kan tala om ekonomisk, materiell och teknisk tillväxt. Vi måste även se till miljön och de humanitära värdena och där är barnens uppväxtmiljö en av de viktigaste frågorna. Det borde vara det människor månar mest om, men tyvärr får alltför många barn leva i skräck och misär. Vi får aldrig sluta bry oss om alla barn, inte bara om våra egna utan om hela mänskligheten. Vi kan inte göra allt men alla kan göra något!