Ibland kan livet vara besvärligt, sorgligt och bedrövligt. Det ser vi inte minst i dessa dagar runt om i världen, där människor flyr för sina liv och från förtryck och våld. Miljoner människor har verkligen fog för att tycka att livet är svårt och vi har absolut skyldighet att göra vad vi kan för att hjälpa, vi som inte har en aning om hur det är att vara på flykt. Den senaste tidens händelser har också visat att människor är villiga att hjälpa.
Det som nu och i framtiden är viktigt är att generositeten och hjälpsamheten inte avtar utan fortsätter år efter år, att vi inte börjar snegla på ekonomiska kalkyler och räkna på vad humanitet och medmänsklighet kostar. Det måste finnas pengar till allas möjlighet till ett bra liv, inte bara till dem som är födda i vårt land. De allra flesta svenskar klarar sig utan problem med lite mindre i plånboken.
Det är ju inte så att vi måste välja mellan en bra äldreomsorg, barnomsorg och skola eller en solidarisk flyktingpolitik. Det måste finnas pengar till det som är absolut nödvändigt, det som vi inte vill vara utan. Och det är absolut nödvändigt att de människor, som är beroende av samhällets stöd också får det. Det ansvaret har vi medborgare givit till våra politiker och det måste de ha. Det är ju också ett förtroende från medborgarna att våra valda politiker förväntas kunna ta det ansvaret, även om människor kan ha sina brister.
Men det är också ett ansvar för varje enskild person att hjälpa till efter bästa förmåga. Det händer så mycket positivt, som vi kanske aldrig hör talas om. Ett exempel all verksamhet i våra ideella föreningar, som pågår år ut och år in och som betyder så mycket för vårt samhälle. Snabba akuta insatser är jättebra och viktiga, men det är det långsiktiga arbetet i föreningar och organisationer, som ger resultat och som är absolut nödvändiga. Det kan kännas segt ibland och det tar emot att gå på ytterligare ett möte samma vecka, men det är nödvändigt för att vi ska ha ett bra samhälle att leva i och att lämna över till nästa generation. Om fler delar på uppgifterna så blir det inte så tungt.
Till slut måste vi få lov att uttrycka vår respekt och beundran för Angela Merkel, som visat både mod och empati, något som det varit dåligt med på sina håll. Hon har så rätt: ”Kunde vi rädda bankerna så kan vi också rädda flyktingarna”. Något för kommittén för Nobels fredspris att ha i åminne. Deras val har ju inte alltid varit så lysande, så nu har dom chansen!