Men snälla nån då! skulle jag vilja säja till Björkenwall och Ungerson, som (27/11) ivrigt understryker att jag (25/11) missuppfattat deras första inlägg, (16/11.) Det är inte ilska debatter jag efterlyser, det kan vi leva utan i det här fallet. Jag reagerar mot deras generella påstående att partierna vänder väljarna ryggen. Jag hävdar att så inte är fallet, men att väljarna inte går in i partier är förvisso sant. Det är det som vi alla bör vara bekymrade för. Briljera i verbalt missförstånd ger inget till problemets lösning. Utan partier med bredd får vi dålig topp, precis som i idrott eller musik. Vi måste fråga oss vad som händer den dag då partiernas medlemskadrar hamnar nära noll, risken ser ut att finnas.
Med få politiskt engagerade riskerar vi att få svaga representanter i våra demokratiska organ.
Då ligger den amerikanska modellen nära, även om nu B/U inte har förespråkat det. Detta borde de inse och lägga sin analytiska kraft på. Det är för viktigt för att träta om.