Vi är inne i en filosofifas för närvarande, så ni får ursäkta om vi vimlar omkring lite hit och dit. Problemet hänger ihop med att vi försöker få sammanhang mellan politik och journalistik. Det är inte lätt. På det globala planet verkar allt vara en förfärlig röra av hat, hämnd, terror och vapenskrammel, som förmodligen skulle vara lite mindre om det inte fanns så många producenter och säljare. Vi hör mycket om eländet men inte mycket om vilka som tjänar på det. Nog finns det risk att svenska vapen köps och används, hur neutrala vi än är. Nej, det här blir för jobbigt, så vi lämnar yttervärlden och försöker finna förnuftet på hemmaplan.
Först en gammal erfarenhet: både optimister och pessimister kan spå rätt, men optimisterna har bra mycket roligare medan dom väntar. Vi minns en gammal skämtteckning av två herrar, som står mittemot varann med höger arm utsträckt, arga som bin och ryter ”det här är höger!” Det har dom förstås rätt i, men särskilt klyftigt är det inte med den ilskan. Tyvärr tycks mycket av politiken på riksplanet ha fastnat på den nivån och så står arbetet och stampar. Nå, förmodligen händer det en hel del vettigt samarbete bakom kulisserna, men det är inte lika intressant för massmedia.
Ursäkta våra amatörmässiga påhopp på nyhetsförmedlarna, men är ni inte lite för påverkade av idrottsrapporteringen? Inom elitidrotten handlar det om att vinna eller försvinna. Om du inte är bäst eller i alla fall nära en pallplats då är du rätt ointressant. Allt ska mätas och värderas och bara topparna duger. Men politik handlar om vardagens verklighet och där är det inte fråga om att klassa ut utan om att samarbeta och försöka finna kompromisser. Oavsett om vänster eller höger har flest röster är det en pågående vardag som ska fungera. Idrottsvärldens krav på elitprestationer är antagligen spännande och roliga för den som har talang och kämpaglöd, men den stora mängden människor är just normala, inte överlägsna. Vi menar att politisk information ska handla om det vanliga, det som gör livet gott för alla.
Det sorgliga är att elitkravet gör att så många tappar hoppet redan i unga år och så går vi alla miste om många ungdomar, som kunde ha blivit bra på en normal nivå. Tack och lov finns det väldigt mycket amatörverksamhet inom idrott och politik där man satsar på glädje och samverkan.