Jaha. Så är det ett nytt år igen. Det börjar bli ganska många nu i våra liv. Vad ska vi då förvänta oss av det nya året? Kortare arbetstid? Stopp för vapenexporten? Nedläggning av kärnkraften, som egentligen heter atomkraften?
Knappast någon av de tre önskningarna vi har kommer att infrias. Hur kan det komma sig egentligen när det finns så många trovärdiga och kloka människor, som säger att det skulle gå alldeles utmärkt att genomföra sex timmars arbetsdag? Ja att det kanske t o m är det enda sättet att bekämpa arbetslösheten. Kortare arbetsdag kunde leda till att alla skulle må mycket bättre, både de som idag har jobb, men som jobbar alldeles för mycket, och de som är utan. De skulle få chans att få ett meningsfullt arbete i stället för någon ”åtgärd”.
Vapenindustrin då, vad ska vi göra med den? Ja än har väl inte alla fattiga länder köpt JAS och det måste naturligtvis vara en nödvändighet i deras utveckling, så det är väl bara att fortsätta med tillverkningen? Nej, det finns massor med nödvändiga saker, som behöver utvecklas och exporteras till länder där man bl a saknar rent vatten, ordentliga avlopp, toaletter, spisar och andra produkter, som drivs med billig och förnybar energi. Möjligheterna finns redan och kan förändra livet för många. Många saknar god sjukvård. Vi har ju sett i reportage från eboladrabbade länder under vilka vidriga förhållanden som människor arbetar. Utbildning, särskilt för flickor och kvinnor, ger väldigt god utdelning och kan givetvis förbättras om det finns tillgång till lyse, datorer och bättre transporter. Det finns faktiskt tillräckligt med vapen i världen för att förgöra mänskligheten flera gånger om, så inte behöver vi fler.
Atomkraften då, hur blir det med den? Det ska bli intressant att se vad som kommer ur de blocköverskridande samtalen. Kommer de att diskutera säkerheten t ex? Vad kan hända vid ett sabotage eller en naturkatastrof? Eller slutförvaringen, hur ska den lösas? Den som lever får se, men våra förhoppningar är inte särskilt stora, tyvärr. Men vi får ändå glädja oss åt de ljuspunkter som finns i tillvaron. Allt fler ungdomar köper ekologiskt och fairtrade. Allt fler protesterar mot diskriminering och sluter sig samman i organisationer, inte alltid politiska, men föreningar som arbetar för människors lika värde. Det ger hopp inför 2015.