Borgerligheten var mycket kritisk mot att regeringen i sin nedröstade budget ville genomföra en skattehöjning på 25 miljarder kronor. Enligt borgarna skulle den privata konsumtionen minska och var därmed ett hot mot den ekonomiska tillväxten och landets lycka. Jag har lite svårt att se det så.
Det fanns förvisso en tid då skatter, ofta bokstavligen, piskades ur det fattiga folket. Skatter som sedan användes för makthavarnas liv i överflöd, för att bekosta förtryckarapparaten och för att föra meningslösa krig. Idag används skatter för att omfördela resurser och för att betala för gemensamma kostnader. De 25 miljarder kronor borgarna ylar över försvinner inte ned i något svart hål, de förs tillbaka till samhället i form av löner och köp av varor och tjänster. Det är sant att den privata konsumtionen minskar, men den gemensamma konsumtionen ökar i samma takt och bidrar lika mycket till tillväxten och lyckan som den privata hade gjort. Ja, kanske den gemensamma konsumtionen bidrar lite mer, då ju alla skattepengar faktiskt går rakt ut i ekonomin och inte hamnar på sparkonton eller spenderas utomlands.
Den enda egentliga skillnaden mellan de ekonomiska flödena är att pengar som går genom skattesystemet passerar genom en demokratiskt styrd process, medan de som ligger kvar i den privata sfären hanteras på individuell basis. Jag inser att det finns en ideologisk skiljelinje i hur man förhåller sig till detta, men då tycker jag att det vore politiskt ärligare att lyfta frågan om skatter ur det perspektivet istället för att hamna i en pseudodebatt om huruvida skatter är bra för den ekonomiska tillväxten eller inte.