Vi har nu i MP-Norrköping arbetat fram vårt budgetförslag för 2016. Det fokuserar på hållbarhet och är givetvis betydligt bättre än Kvartettens förslag. Även vårt förslag grundar sig på den skattehöjning på 0,5 kr som Kvartetten föreslår som ger ett tillskott på 135 mnkr per år till kommunkassan. Skattehöjningar är dock ett reptrick som man inte kan upprepa i längden. För långvarig hållbarhet i ekonomin krävs andra åtgärder.
I mitt förra blogginlägg berörde jag konsekvenserna av kommunens bristande sociala hållbarhet. De humanitära kostnaderna är enorma, och det är självklart också de ekonomiska.
Kommunstyrelsens ordförande brukar hävda att om Norrköpings arbetslöshet kunde pressas ned till riksnivån skulle det ge en besparing på 150 mnkr/år. Om man därtill lägger kostnader för behandlingsarbetet inom socialtjänsten handlar det sannolikt om ytterligare minst 200 mnkr/år. Lågt räknat kostar alltså den sociala ohållbarheten minst 350 mnkr/år. Dessvärre är dessa kostnader så höga att de tränger bort utrymmet för förebyggande åtgärder som kunde ha fått ned obalansen och kostnaderna. Kommunen har fastnat i ett slags moment 22 där problemen är så stora att vi inte har råd med lösningarna.
Därför är det oerhört viktigt att det resurstillskott som skattehöjningen ger används för att på sikt få ned kostnaderna för att laga trasiga människor som har ont i själen. Vi kommer aldrig att kunna taxera ut så höga skatter att de täcker allt vi som kommun skulle vilja göra, men det är i den offentliga ekonomin som i den privata: Det är inte de höga inkomsterna man blir rik på, det är de små utgifterna.
Människor i balans ger ekonomi i balans. Med de extra resurserna i kommunkassan har vi chansen att vända trenderna, att bygga upp den sociala hållbarheten och omfördela pengar från problemlösande till kvalitetsutvecklande.