Miljöpartiet ingår sedan ett år i ett regeringssamarbete med socialdemokraterna. Det är första gången Miljöpartiet sitter i regeringsställning och det är också första gången Socialdemokraterna delar med sig av regerandet. En ny sits för bägge partierna alltså. Miljöpartiet är ett litet parti som ska samarbeta med den stora jätten Socialdemokraterna. Alla skulle bli mycket förvånade om allt Miljöpartiet vill skulle kunna gå igenom. Inte ens det stora partiet får alltid sin vilja fram.
Miljöpartiet har lyckats få i genom att militärsamarbetet med Saudiarabien avslutades. Det är stort, mycket stort. Miljöpartiet har också lyckats få med Socialdemokraterna på att Ojnareskogen blir ett Natura 2000-område och att det alltså inte ska brytas kalk just där. Det är också en stor framgång för partiet.
Regeringen har nu lagt en budget som är väldigt grön. Det är stora satsningar på miljöfrågor och klimatanpassningar. Själv kan jag också tycka att många av de mjuka medmänskliga frågorna är typiskt miljöpartistiska även om jag tror både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill hävda att det är deras.
Att Miljöpartiet nu också skulle få igenom krav på att Vattenfall skulle lägga ned sin brunkolshantering i Tyskland för att låta kolet bli kvar i jorden ser jag som en enorm utopi. Framförallt av ekonomiska skäl. Att ett företag, det må vara hur statligt som helst, skulle lägga ned delar av en lönsam hantering låter mycket orealistiskt i mina öron. Det är väl klart att det vore bäst för världen att kolet fick ligga kvar, men då måste hela hanteringen skötas i stort samförstånd med alla parter och det är inte fallet nu. Miljöpartiet skulle kanske till och med kunna förlora i förtroende om man ensam, eller tillsammans med miljörörelsen och Vänsterpartiet, driver en fråga som är så samhällsekonomiskt bort-i tok.
Tyvärr har Miljöpartiet också fått backa i en hjärtefråga till. Den om att bekosta flyktingmottagande med biståndspengar. Det är naturligtvis etiskt helt förkastligt att världens fattigaste och mest utsatta människor ska tvingas till ett ännu större lidande för att vi vill använda de pengarna här i Sverige i stället. Jag tror till och med Sverigedemokraterna skulle gå på Miljöpartiets linje i den här frågan. Också detta är helt uppenbart ett resultat av samarbete och förhandlingar. Miljöpartiet har lyckats baxa en mängd större och mindre gröna frågor i hamn och har varit tvungna ge med sig i andra. Sådant är förhandlingsspelets regler.
Så, är det egentligen fråga om fiaskon? Nej, jag tror det är en fråga om att vara ett parti det går att regera tillsammans med. Ett parti som faktiskt kan förhandla och som kan spelets regler.