"Vårt behov av tröst är omättligt", är titeln på en av Stig Dagermans noveller. Dagerman saknade tro och ansåg att han aldrig kunde bli lycklig. För en lycklig människa fruktar aldrig att hennes liv är ett meningslöst irrande mot den oundvikliga döden. Likväl skriver Dagerman att han jagar tröst som en jägare jagar ett villebråd. Tröst för att inte behöva känna sig ensam och övergiven.
Den norske dramatikern Henrik Ibsen gestaltar tröstbehovet i Vildanden: "Tar du från människorna deras livslögn; då tar du från dem lyckan".
Författaren Jonas Gardell får tröst i sin tro. Trots att han är övertygad om att Gud inte finns. Hur kan Gardell bli tröstad av sin tro om Gud inte finns? Hans förklaring är att så länge vi tror på Gud slipper vi känna oss ensamma.
De tre författarna är överens om att rädslan för att bli övergivna skapar vårt behov av tröst. Behovet är gemensamt för oss alla. Vi har samma längtan efter ett meningsfullt sammanhang, att få känna tillhörighet och att vara behövda. En sanning som borde ge större respekt och förståelse för våra medmänniskor var de än kommer ifrån och vad de än tror på.