Sverigedemokraterna betecknar själva sin politik som nationalkonservativ. Detta innebär, enkelt uttryckt, att man utifrån ett nationalistiskt perspektiv vill bevara den svenska kultur som under det senaste årtusendet baserad på kristendomen växt fram i vårt land. Som en följd av detta vill man att nyanlända till vårt land ska assimileras, det vill säga underordna sig vår kultur till skillnad mot integreras där kulturer möts och smälter samman.
Det man då i sin enkla retorik glömt är att den kristna kultur vi levt med det senaste årtusendet är ett resultat av att människor kom hit med det uttalade syftet att inte assimileras. Missionären Ansgar, och hans talrika efterföljare, kom till vårt land med det klara uppdraget att sprida legenden om Jesus från Nasaret som blev Jesus Kristus. Uppdraget lyckades, människors världsbild och tro kastades omkull och ny kultur växte fram.
De äldsta fynden av mänsklig aktivitet i det som vi idag kallar Sverige finns vid Finjasjön i norra Skåne. De bedöms vara cirka 14 000 år gamla. I det perspektivet är de tusen år kristendomen funnits i vårt land endast sju procent av den tid vårt land varit befolkat. Det finns ingenting som talar för att detta är den sista och slutgiltiga kulturen för människorna i Sverige. Kultur är ingenting statiskt, den är under ständig förändring.
Det är detta som Sverigedemokraterna i sin grunda analys totalt har missat. För mig framstår det också som en intellektuell kortslutning att hålla fast vid en kultur som uppkommit genom integration samtidigt som man begär att nyanlända ska underordna sig och assimileras.