Massmedia uppmärksammade i måndags i stor omfattning att den 8:e augusti var årets Earth Overshoot Day; den dag då mänskligheten redan konsumerat upp hela årets produktion av biologiska ekosystemtjänster. Det var imponerande att se vilket stort utrymme detta fick i media, men det konstiga var ett det budskapet publicerades på nyhetsplats.
Att vi sedan årtionden lever över våra tillgångar är tyvärr ingen nyhet, om budskapet istället varit att vi brutit den negativa nedåtgående trenden hade det varit en nyhet av högsta dignitet. Sanningen är faktiskt den rakt motsatta, dagen då vi levt upp alla årets tillgångar kryper allt längre in på året för varje år, i år var det som sagt den 8:e augusti, förra året den 13:e. Går vi tillbaka till 1987 var dagen den 19:e december! På knappt 30 år har vi alltså gått från ett läge som nästan var i balans, till en situation där vi under 5/12 av året lever på kredit. Trots allt vackert tal om hållbarhet och ansvarstagande för planeten Jorden och mänsklighetens framtid går utvecklingen i skrämmande takt åt totalt fel håll.
Earth Overshoot Day mäter bara resursförbrukningen ur ett globalt perspektiv, den handlar inte om hur konsumtionen fördelas över planeten eller vilka miljökonsekvenser konsumtionen ger. Ändå ger mätningen ett tydligt mått på den växande ohållbarheten. Att få ned den totala konsumtionen av såväl som förnyelsebara som lagrade resurser är ett första och avgörande steg för byggande av det hållbara samhället. Det hållbara samhället behöver inte vara ett fattigt samhälle.
Vi som var med 1987 minns att vi hade ett mycket bra liv och med all den nya kunskap och teknikutveckling finns det alla möjligheter att även dela med sig till de fattiga folken och ändå leva ett gott och harmoniskt liv i vår privilegierade del av världen, en värld där vi känner att vår välfärd inte sker på bekostnad av de fattiga folken, de kommande generationerna eller de andra levande varelserna på planeten Jorden.