Samhällets omsorg om medborgarna tar sig många uttryck och former. Bland de bättre är föräldraförsäkringen som ger nyblivna föräldrar möjlighet att vara hemma hos sina nyfödda i arton månader med föräldrapenning. Sedan fyra dagar har i denna ledighet en tredje månad vikts för pappan, en så kallad pappamånad till. Begreppet ”pappamånad” avslöjar att normaliteten är att mamman är hemma de övriga femton månaderna och det är säkert sant att så ofta är fallet, men benämningen pappamånad gör att det som är vanligast också anses vara norm. Tanken att reservera en viss period för en viss förälder är bra då man därmed markerar för föräldrar, arbetsgivare och samhälle i övrigt att det är viktigt att båda föräldrarna delar uppgiften/förmånen att vara förälder på heltid. Systemet bygger dock på att båda föräldrarna har inkomst, utan inkomst blir får man ingen föräldrapenning. I fall där exempelvis ena föräldern studerar kan paret aldrig fullt ut utnyttja föräldraledigheten, om inte uppdelningen mellan föräldrar är förhandlingsbar. Finns fullgoda skäl för att föra över hela rättigheten till ledighet till ena föräldern, måste Försäkringskassan kunna medge detta. Annars finns det bara tre förlorare: Mamma pappa barn.
Tre som förlorar mycket
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.