På sätt och vis bär det emot att leverera ännu en text om migration och integration. Sedan månader tillbaka tycks det enda som diskuteras i den svenska samhällsdebatten vara just detta. Ofta i högt tonläge och med problemtyngt perspektiv. Men visst är frågorna angelägna så här kommer ännu ett - förhoppningsvis konstruktivt - bidrag.
Vi lever som bekant i en orolig tid där delar av världen står i brand. 60 miljoner människor är på flykt. En rad problem och möjligheter uppstår när en rännil söker sig till Sverige. För kommuner och landsting uppstår uppenbara utmaningar inom barnomsorg, skola, sjukvård och socialtjänst. Kapaciteten att ta emot de som får uppehållstillstånd behöver både öka och fördelas jämnare över landets kommuner. Alltför många fastnar i asylboenden under väntan på kommunplacering.
Situationen kräver att alla goda krafter bidrar efter förmåga och drar åt samma håll. Och viljan finns hos Svensson att hjälpa människor från andra länder in i samhället. Mätningar visar att fler än hälften av de tillfrågade kan tänka sig att ställa upp ideellt och dela med sig av kunskaper om den svenska arbetsmarknaden till en nyanländ. En av tjugo gör så idag. Potentialen av frivilliga krafter är därför enorm men politiken måste bidra med smörjmedel.
Jusek driver sedan 2010 ett program där vi parar ihop nyanlända jurister, ekonomer, samhällsvetare, personalvetare och systemvetare med en professionskollega i arbete. Dessa mentorskapsprogram visar utmärkta resultat. Adepterna kommer i - eller närmare - jobb genom professionella nätverk och branschspecifik rådgivning. Och det praktiska intresset bland svenska professionskollegor att bli mentorer är stort.
Framgångsrika mentorskapsprogram är ett långsiktigt arbete. Det tar tid att utveckla dem och finna rätt målgrupp. Regeringen har på goda grunder pekat ut civilsamhället som en avgörande resurs. Jusek tar den kastade handsken och förbereder utvecklade mentorskapsprogram. Bara så handfast läggs grunden till fungerande integration som gynnar samhället och den enskilde.