Många anställda inom vården och omsorgen och deras fackliga företrädare har länge kämpat för att ta bort de delade turerna. Det är begripligt. Delade turer innebär i praktiken för många längre arbetsdagar och en hårdare arbetsbelastning. När man har en ”håltimme” mitt på dagen där en del knappt hinner hem är inte rimligt. Därför beslutade den styrande Kvartetten, med stöd av ett enigt kommunfullmäktige, att ta bort de delade turerna från och med mars i år.
I en insändare i Folkbladet (17/9) anklagar vänsterpartiets Mona Olsson och Ricardo Olivares mig och Kvartetten för att detta beslut kommer att "äventyra" hela ekonomin för Vård- och Omsorg i kommunen.
Vi var väl medvetna om att övergången till sammanhållen arbetstid inte är alldeles enkel. Det krävs större grundbemanning och därmed ökade kostnader. De analyser som gjorts av förutsättningarna visade detta, därför gjordes det i budgeten en markering att kostnaderna skull komma att öka. Samtidigt visade analysen att det finns en plussida som med tiden kommer att betyda allt mer. Förbättrade villkor för personalen betyder i förlängningen minskad stress och minskad frånvaro.
För närvarande pekar uppföljningen på ett underskott i vård och omsorgsnämnden. En del av underskottet handlar om avskaffandet av delade turer och de initiala kostnader som uppstått. Är det rimligt? Ja, jag tycker det. För det första, vill vi ha en bra omsorg måste vi kunna erbjuda vettiga villkor för de anställda. För det andra, om vi inte är beredda försvara delade turer inom andra områden, varför ska personalen inom vården behöva acceptera dem?
Insändaren från Vänsterpartiet innehåller en del personliga påhopp, men jag väljer att avstå från att kommentera dem. Dock ett litet påpekande; det är inte ”Lars Stjernkvist” som fastställer budget och bestämmer vad saker och ting får kosta, som skribenterna ger sken av. De beslut som kritiserar har tagits av det kommunfullmäktige som vänsterpartisterna är en del av.