SCB publicerade i veckan sin halvårsmätning av befolkningens partisympatier. Denna mätning framhålls ofta som den viktigaste, bland annat för att den genom att mäta på halvårsbasis bättre kan återge de långsiktiga rörelserna i valmanskåren, men också för att den görs med ett förhållandevis stort urval, 9021 personer.
Resultat har på sedvanligt vis kommenterats av journalister och statsvetare och förklarats och bortförklarats av ledande partiföreträdare utan närmare eftertanke. Tittar man närmare på underlaget för deras slutsatser och tyckanden finnar man det dock minst sagt bräckligt. SCB redovisar att av de 9012 utvalda var det 25,9 procent som ej anträffats, 3,2 procent som varit alltför sjuka för att intervjuas och 15,8 procent som inte velat delta i intervjun. Det sammanlagda bortfallet var alltså 44,9 procent! Det är ett allmänt känt faktum att med svarsfrekvenser under 75 procent kan man inte dra några som helst slutsatser av resultatet, annat än just att det var så här de svarande svarade.
Jag finner det anmärkningsvärt, och allvarligt, att en myndighet som SCB publicerar ett så undermåligt material utan att tydligt betona dess ofullkomlighet. Än mer allvarligt är att media och politik tar till sig budskapet som om det vore etablerade sanningar, när det i själva verket inte är annat än tomma siffror.