EU-kommissionen har ställt ett ultimatum mot Sveriges regering om licensjakten efter varg. Kommissionen menar att de senaste fem årens beslut om vargjakt innebär ett systematiskt förfarande i strid mot EU: s regler, och avser att driva frågan till EU-domstolen om inte regeringen reder ut situationen. Naturskyddsföreningen och WWF anser att det är hög tid att vi nu sätter oss ner och finner en långsiktig lösning.
Samtidigt har LRF, Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund och Föreningen Sveriges Fäbodbrukare meddelat i var sitt pressmeddelande att de hoppar av samtalen i den vargkommitté som regeringen ville starta för att diskutera fram lösningar i vargfrågan. Vi är oroade över att det nu kommer att bli svårare att hitta samförstånd i vargfrågan.
Det var i februari som regeringen meddelade sin avsikt att åter starta samtalen mellan parter som har intressen i vargfrågan. Att samtalen verkligen behövs framgår av den överhettade debatten. Trots samsyn i många grundläggande frågor är oenigheten om hur vargstammen ska förvaltas stor. Mytbildningen är omfattande och det finns grupperingar på båda sidor som eldar på debatten med osakliga beskyllningar och angrepp. Vi behöver verkligen sätta oss ner och fortsätta samtalen.
Att det går att nå fram till gemensamma ståndpunkter visar erfarenheterna från den förra vargkommittén, som avslutades 2013. I en gemensam åsiktsförklaring skrev samtliga organisationer under på att rovdjur ska ha en gynnsam bevarandestatus, att det ska finnas livskraftiga ren- och landsbygdsnäringar och ett ansvarstagande mot ursprungs- och glesbygdsbefolkningen. Vi bekräftade vår inställning att skyddsjakt efter problemrovdjur är en viktig del av förvaltningen. Åsiktsförklaringen hälsades av många som ett viktigt första steg mot en bättre samsyn.
Det var därför klokt av regeringen att göra det möjligt att fortsätta den knaggliga men nödvändiga vägen mot samförstånd i rovdjursfrågan genom att återstarta vargkommittén. Syftet från regeringens sida är enligt direktiven till kommittén att verka för en gemensam hållning i frågor som gäller utvecklingen och förvaltningen av vargstammen i Sverige. Men också att möta utmaningarna som finns i att kombinera en livskraftig vargstam med tamboskap och husdjur. Frågeställningar som vi vet är viktiga för alla organisationer. Det är alltså det här samtalet som nu inte blir av.
Dessutom finns det ny forskning och uppgifter som behöver tas upp till diskussion, inte minst när det gäller skadebilden. De skador som vargen medför ser ut att stabiliseras enligt den senaste offentliga statistiken, trots en ökning av stammen under senare år. Det är ett tecken på att rovdjursstängsel och insatserna från tamdjursägarna kan fungera. Nu tillkommer regeringens nya satsning på ökade anslag för viltskador och insatser för förebyggande åtgärder, vilket behöver allas organisationers unika perspektiv för att hamna rätt.
Vi hoppas därför att organisationerna som meddelat att de inte vill delta i vargkommittén kan tänka sig att ompröva sitt ställningstagande. Vi behöver sansade samtal om rovdjurens framtid i landet.