Vid bygget av stadens rådhus fann man djupt nere i leran skelettet av en harpunerad grönlandssäl. Sälen daterades till stenåldern och gav oss insikter i det liv som människor levde här vid den tiden. Fyndet var också ett exempel på ett dubbelt misslyckande, sälen miste sitt liv och jägaren sitt byte. Men för oss blev olyckan en liten, men dock, en tillgång.
När regalskeppet Vasa tippade omkull och sjönk på Stockholms ström 1628 var det en katastrof, inte bara för de drabbade ombord, utan för hela riket. Om skeppet hade seglat ut på Östersjön och kommit i aktiv tjänst i flottan hade hon sannolikt förr eller senare slutat som ett sönderskjutet vrak på havets botten. För 1900-talsmänniskorna blev fartyget istället en ovärderlig tillgång för vår förståelse för livet i 1600-talets Sverige och Vasavarvet är nu ett av landets främsta besöksmål.
För ett par veckor sedan besökte jag ett annat industriellt misslyckande i Sverige: Marvikens kraftstation. Kraftstationen byggdes under 1960-talet som ett kärnkraftverk med tungvattensteknik, för på den tiden hade Sverige fortfarande ambitionen att utveckla egna kärnvapen. Med tiden hann förståndet ifatt politiken och bygget fullföljdes aldrig och kraftstationen fick istället rollen som oljeeldat reservkraftverk och som forskningsstation. Nu är även detta passerat och anläggningen ska avvecklas och omvandlas till något som ännu ingen vet vad. I detta gigantiska misslyckande finns dock en fantastisk tillgång: En icke kontaminerad kärnkraftsreaktor! Eftersom den aldrig laddades med något radioaktivt material är den alltämt helt ofarlig och står kvar som ett monument över forna tiders drömmar och ambitioner. Även kontrollrummet är intakt som det byggdes på 60-talet och ger en skön retrokänsla att stiga in i.
Vad man ska använda denna gigantiska betongklump till är svårt att förstå, men reaktorn och kontrollrummet bör bevaras och visas för allmänheten. Anläggningen har ett ställverk och högspänningsledningar från verket finns kvar så en omvandling till ett någon typ av verk för elproduktion som bygger på hållbarhet skulle enligt mitt tycke både vara en historisk kullerbytta och ett sätt att ta till vara värdet av ett misslyckande.