Landsbygdspartiet oberoende – LPo - har varit ett EU-kritiskt parti ända sedan starten 2010. En kritik som enligt SVT nu delas av allt fler svenskar. Vid LPo:s senaste riksting i början av april antogs en motion att Sverige helt och hållet skall lämna EU.
Tycker då inte LPo att det är viktigt med internationellt samarbete och med frihandel? Jo, naturligtvis. Men vi vill att Sverige skall driva detta samarbete som en självständig nation och då med möjlighet att ta hänsyn till svenska intressen. Inte som nu underkastas beslut, som fattats i majoritet av de folkrika sydeuropeiska länderna - utan ingående kunskap om svenska förhållanden och seder. Och inte på ett sätt så att vår självförsörjning helt raseras.
Vi önskar ett fördjupat nordiskt samarbete. Norge är t.ex. inte med i EU och ett samarbete mellan Sverige – Norge sköts väl bäst av länderna själva i stället för via EU. Samtliga länder med kust mot Östersjön är naturliga samarbetspartners för just Östersjöregionen. Greker, italienare, fransmän etc. får i sin tur diskutera Medelhavet.
EU startade som ett samarbetsprojekt för att garantera fred i Europa. Vi skall således hålla ihop och hjälpa varandra i vått och torrt. Men vad detta löfte är värt, har vi sett när länderna försökt lösa den pågående flyktingkrisen. Hur solidariteten skulle vara under än svårare påfrestningar, vågar vi inte tänka på. För övrigt kommer ett eventuellt krigshot från Ryssland, som har sin egen agenda och struntar blankt i vad EU-länderna avtalat sinsemellan.
Går det bättre för vår basindustri? Har vi mindre brottslighet nu, när poliserna i olika länder kan samarbeta? Har problemen med droger minskat? Trafficking? Illegal invandring? Har vi avtalsenliga minimilöner till alla? Är våra pengar hos bankerna tryggare? Har vi mindre byråkrati? Kan vi resa utan pass? Har motsättningarna i samhället minskat?
Det som stör oss mest, är att vi inte har rätt att värna om vårt eget folk. Att garantera att vi har en tillräckligt hög självförsörjningsgrad om det skulle bli avspärrning, kris, miljökatastrofer. Vi skall i stället förlita oss till att marknadskrafterna och att de stora livsmedelskoncernerna alltid har mat tillräckligt i lager för att försörja oss. Och då utan att utnyttja en bristsituation för att höja priset!
Att vi inte har rätt att stödja sådan basindustri och basnäringar, som måste finnas kvar i Sverige, för att vi även i svåra tider skall kunna fungera som en självständig nation.
Hur går det med EU-stöden till jordbruket? Ja, eftersom vi betalar mycket mer till EU än vad vi får tillbaka, så är det inte svårt att hitta inhemska lösningar. Varje dag, 365 dagar/år nettobetalar vi 52 miljoner kronor till EU. Vi betalar 31,8 miljarder och får tillbaka 12,7. (Gäller 2016)
Eftersom LPo vill bli landsbygdens och småorternas röst i riksdagen, är det ganska naturligt att vi tagit detta steg. Det är främst landsbygd och småorter som drabbas av industrinedläggningar och bortrationaliserade jordbruk och som därtill drabbas av internationella stöldligor och en svårförståelig EU-byråkrati.