Under senare tid har flera intressanta artiklar tagit upp diskussionen om hur de politiska partierna agerar inför ett förändrat politiskt landskap. Det finns tecken på att partierna rör sig längre bort från mitten på vänster – högerskalan. Mitt inlägg förra veckan (Folkbladet 18/3) lyfter fram partiernas minskande medlemsantal som en förklaring till deras allt mer idémässiga renodling. Det är snart bara de som redan har förtroendeuppdrag som är kvar som aktiva medlemmar.
Men en politik som gynnar inte bara de egna medlemmarna, utan också vinner bred förankring och gynnar utvecklingen, måste omfatta medborgarna i mitten. Olika undersökningar visar tydligt att svenska väljare kan delas upp i tre ungefär lika stora grupper. En tredjedel identifierar sig som vänster, en tredjedel som höger och övriga varken eller. Det är gruppen i mitten som partierna slåss om vid valen.
Hur kan då de allt smalare partierna förvissa sig om att de driver politiska frågor som lockar mittenväljarna? Den metod som vi ser allt mer av är opinionsundersökningar, både de allmänna som vi tar del av i media och partiernas egna undersökningar, som inte är tillgängliga för allmänheten. Och visst, om partierna på det sättet korrigerar den egna politiken, så är det väl bra. Risken med metoden är att partiet driver en politik i valrörelsen som man sedan inte avser eller förmår att fullfölja efter valet.
Frågan är om det inte är det vi ser idag i rikspolitiken? I varje fall kan man få det intrycket av hur regeringen Löfven hittills agerat, och hur detta agerande tagits emot av väljarna. Utvecklingen i Norrköping har följt ett annat spår. Redan mycket kort tid efter valet var kontakterna igång som sedan resulterade i ett samarbete mellan S, FP, C och KD. Det här är ju då det andra sättet att bedriva en politik som innefattar den politiska mitten, en koalition över blockgränsen.
Jag tror att det finns flera orsaker till utvecklingen i Norrköping. Moderaterna genomgick en personstrid om sin profilering. Resultatet blev en politik som har som bärande idé att säga nej till allt som socialdemokrater säger ja till, vilket ledde raka vägen ut på högerkanten. De övriga allianspartierna ville inte följa med högerut. Detta öppnade för möjligheter som också s-ledningen såg. Kvartetten såg dagens ljus.
Så blev svaret för den här mandatperioden på hur en bred politik ska utformas, till gagn för det stora flertalet av väljarna i Norrköping. Men kvar står frågan hur fler ska kunna engageras som medlemmar i partierna. Det är ju inte bara en politik som ska utformas, det ska också finnas medlemmar som kan bli de framtida förtroendevalda.
Norrköping