Vattenfall börjar nu inte helt oväntat att hota med förtida avveckling av kärnkraften om inte villkoren för verksamheten förbättras. Vaddå förtida? Enligt folkomröstningen 1980 och riksdagsbeslut skulle ju kärnkraften vara avvecklad 2010, enligt den modell som Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet, numera Liberalerna, kokat ihop och kallade för avveckling med förnuft. För sossarna tog det hela sjutton år att hitta det omtalade förnuftet, de stackars Liberalerna letar tydligen fortfarande efter sitt.
Den avveckling som nu måste ske är, även om den är flera år för sen, en korrigering av den förtida starten av kärnkraften. När den första reaktorn i Oskarshamn laddades 1972 fanns lika lite som idag en garanterat säker metod för slutförvaring av det radioaktiva avfallet. Säkerheten i dagens metod vet vi faktiskt inte förrän om 100 000 år, och starta en högteknologisk verksamhet utan att veta hur hela processen ska hanteras var ett historiskt misstag som nu äntligen får sitt slut.
Även jag inser att vi inte kan tvärbromsa bort kärnkraften. I och med att nej-sidan förlorade folkomröstningen missade vi också det historiska tillfället att bygga det hållbara lågenergisamhället och omställningen tar mer tid nu än den gjort då. Vi måste tyvärr leva en tid till med denna världens dyraste och farligaste metod att koka vatten, men vi kan aldrig backa på att färdriktningen måste vara att fasa ut gårdagens förlegade ohållbara teknik mot framtidens hållbara. Kärnkraften måste bort, en sentida avveckling är trots allt bättre än ingen.