Beskatta min oförmåga att tygla mina begär Jag skäms inte när jag rättar till cyklopet och snorkeln och glider ned i det blå vattnet. För när jag tumlar runt och leker tafatt med ett stim färgglada fiskar har jag glömt att det är på bekostnad av en flygresa som ökat mängden koldioxid i atmosfären avsevärt. Skulle det bara vara jag som flyger för att lära känna vår vackra jord vore det inget problem. Problemet är skalan. Vi är miljoner och åter miljoner och snart miljarder människor i den globala medel- och överklassen som vill och har råd att lära känna nya platser i en värld som för varje flyg- och bilresa blir allt varmare. Men nästan alltid är det andra än vi som flyger som främst drabbas av utsläppens konsekvenser. Den globala uppvärmningen förstärker extremväder. I vissa regioner torkar skördar bort och grundvatten sinar, i andra gör översvämningar åkern till en lervälling.
Tills dess att det är flera gånger dyrare att konsumera och exploatera fossila bränslen lär den globala medelklassens lyxproblem vara att skämmas för sin oförmåga att tygla sina begär, oavsett om vi väljer att snorkla bland korallrev, besöka någon av världsmetropolerna eller sluta en affärsöverenskommelse med ett handslag. Vi måste påskynda arbetet för att få till regelverk som styr oss mot en hållbar konsumtion och produktion. Du har mitt fulla stöd, finansminister Magdalena Andersson, att beskatta mig bort från miljöförstörande konsumtion och betala Sveriges klimatskuld till utvecklingsländerna. Och du, Stefan Löfven, till vilket år får vi ett stoppdatum för användning av fossila bränslen? Blir det till år 2020, 2025 eller 2027?