Jag hade en vacker dröm. Jag drömde att vi kommit på hur vi ska lyckas integrera våra nya medmänniskor. Först och främst slogs jag av hur många svenskar med rymliga hjärtan även hade rymliga hem. Människor som bjudit in ensamkommande och familjer och delat med sig av sitt överflöd och sina nätverk. Integrationssinnade människor, som förstått den sociala process som gör det möjligt att känna gemenskap med de nyanländas intressen, erfarenheter och särart. Kloka människor som insett att de nyanlända måste behålla sin särart för att uppnå jämställda och likvärdiga villkor. Den ömsesidiga respekten för varandras olikheter hade dessutom skapat en gemensam värdegrund. Jag drömde att segregerade skolor lagts ner och eleverna blandats med elever i icke segregerade skolor och klasser. De nedlagda skolorna hade förvandlats till plantskolor i integration för nyanlända barn och ungdomar. Samhällstjänst eller värnplikt för flickor och pojkar under minst ett år efter avslutad gymnasieutbildning hade blivit en framgång. Fått ungdomar att känna delaktighet och samhällsansvar både för sig själva och för andra. Den lyckade jämställdhetsintegreringen hade visat vägen till en långsiktig och hållbar jämställdhet. Det vill säga lagt grunden för en fredlig samexistens mellan nyanlända och svenskar. När jag vaknade upp ur min dröm förstod jag att jag drömt om en handlingsplan för lyckad integration. Vi behöver en sådan handlingsplan nu.
Jag hade en vacker dröm
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.