Vad vill Horace Engdahl med sin nya bok, "Den siste grisen"? Boken börjar skrivas i samband med skilsmässan då författaren upplever att kärleksrelationen oväntat förvandlats till en hatrelation. Den före detta hustrun, Ebba Witt-Brattströms debutroman "århundradets kärleksroman", gestaltar ett trettioårigt könskrig med en kulturman. Kriget rasar med förgiftade verbala pilar. Jämställdheten skjuts i sank och kulturmannen utmålas som den värsta sortens mansgris.
Boktiteln "Den siste grisen "anspelar inte på mansgris. Det är litteraturvetaren Engdahls koppling till Odysséen. Gudinnan Kirke förvandlar Odysseus män till svin, men när hon skall lösa förtrollningen vägrar en av dem. Boktiteln låter som en självironisk anspelning på författaren till "Den siste grisen".
Romanen slutar med en monolog av en strandad man på planeten "Ensamheten". En man som tycker att självöverskattning är en oumbärlig konst om man inte vill leva som slav.
Denna ömma punkt hos Horace Engdahl träffar Liv Strömquist i SVT-serien Liv och Horace på bildningsresa i Europa. Hon frågar sin medresenär om han någonsin känt sig distanserad från andra människor. Horace Engdahl svarar att den frågan är förbjuden för en svensk att besvara, men erkänner motvilligt att så är fallet.
Han betraktar mannen som den som står över kvinnan och hennes uppgift är att vara solen och värmen i mannens liv. "Kvinnor är som sms-lån: fordran är liten först, men den växer och växer".
Horace Engdahls medresenär har givit ut en tecknad bild av könskampen i sitt folkbildande seriealbum, "Kunskapens frukt". Hon anser att män förvandlar kvinnors könsorgan till ett "kontrollorgan".
Kulturmannen ser sig överordnad kvinnan, enligt Ebba Witt-Brattström. En som slår kvinnor för att behålla makten över dem. Hon anser också att jämställdheten mellan män och kvinnor i Sverige är en myt.
Den litterärt bildade giganten Horace Engdahl lutar sig nog mot sin korkek och känner sig viktig som man. Frågan är om han vill bli betraktad som någon annan än "Den siste grisen"?