2015 har varit ett dramatiskt år, fyllt av krig, terrorism, flyktingkatastrofer och annat elände. Men faktiskt också av en del framsteg och ljuspunkter, särskilt mot slutet av året.
Det började med attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo och en judisk butik i Paris i januari. Men det skulle dröja till det ännu mer omfattande attentatet mot en teater i Paris i november, innan världen kunde bestämma sig för att något måste göras åt terrorismen.
Den 20 november fördömde FN:s säkerhetsråd enhälligt Islamiska staten (IS) som ett globalt hot ”utan motstycke” mot internationell fred och säkerhet. Det var ett viktigt beslut, både folkrättsligt och politiskt. Stormakterna gjorde gemensam sak i FN, och länder som tidigare i smyg stöttat IS fick - indirekt - order om att rätta in sig i ledet.
FN har också under hösten - även det enhälligt - antagit en ambitiös fredsplan för Syrien. Vapenvilan är redan delvis i kraft, och FN arbetar just nu febrilt för att få så många stridande parter som möjligt att ansluta sig till fredsförhandlingarna, som också inkluderar regimen i Damaskus. Erfarenheten visar att det inte gagnar freden att slå sönder existerande strukturer.
FN är alltså tillbaka på banan, sedan även Ryssland insett att den militära interventionen i Syrien kan komma att kosta mer än den smakar. FN är också involverat i fredsförhandlingar i Libyen och Jemen. Positivt är också att Iran gått med på att skrota sina påstådda kärnvapenplaner, och nu spelar en viktig roll för att stoppa IS.
Det blir ingen julfrid över Mellanöstern i år heller. Men hoppets stjärna är tänd. Kanske också över flyktingarna - den stora utmaningen för Europa och Sverige under 2015. Alla minns vi de skrämmande bilderna av döden på Medelhavet, treåringen som spolats i land på en strand i Turkiet och flyktingarna som drog genom Sydeuropa, stoppades av stängsel och taggtråd och hopades på järnvägsstationerna.
Europa hade varken asylpolitik eller logistisk beredskap för att hantera flyktingströmmarna. Bara ett optimistiskt Schengenprojekt, med ett passlöst Europa, utan fungerande bevakning av områdets yttre gränser. Den europeiska solidariteten sprack, och några länder - Tyskland och Sverige - fick ta emot huvuddelen av flyktingarna.
Inte heller Sverige hade någon beredskap, och till sist tvingades även vi ställa oss på bromsen. Vi behöver inte skämmas för det, även om helgonglorian hamnat litet på sned. De som ska skämmas är regeringar runt om i Europa, som inte haft kurage att stå upp för de mänskliga rättigheterna.
Vad mer att säga om 2015? Angela Merkel blev helt förtjänt Årets person i tidskriften Time. Obama återupprättade de diplomatiska förbindelserna med Kuba. 192 länder ställde sig bakom ett nytt ambitiöst klimatavtal, inte bindande men ändå uttryck för en vilja att ta ansvar för vår planet. Det känns som om världen trots allt håller på att bli litet klokare!