När politiken är som bäst handlar den om framtiden och hur vi bäst möter den. Länge fanns på skrivbordet en inramad bild med favoritcitatet ”Den som betraktar framtiden som motvind går åt fel håll.” Förhoppningen på varje ny regering blir därför att ta spjärn framåt – mot de centrala utmaningarna för landet.
Kunskap är det allra viktigaste vi kan utrusta oss med i en globaliserad värld. Det är så Sverige lyfts ur trångsynthet och fattigdom till ett av världens mest upplysta och konkurrenskraftiga samhällen. Språnget har i hög grad handlat om satsning på högre utbildning och forskning – inte minst genom att tillgängliggöra den för fler. Framgångsbilderna är många. Enbart på universiteten i Uppsala, Lund och Linköping studerar idag lika många som på samtliga Sveriges lärosäten 1970. Samma år tog omkring en fjärdedel studentexamen. Idag påbörjar närmare hälften en högre utbildning före 24 års ålder. Det finns fler doktorander nu än gymnasister för sextio år sedan. Den konsekventa utbyggnaden av högre utbildning är den kanske viktigaste och mest framgångsrika politiska reformen. Vägen framåt blir att kvalitetssäkra. Utmaningen stavas högre utbildning i absolut världsklass som gör att Sverige även framöver hävdar sig i internationell konkurrens och alstrar kvalificerade jobb. En välutbildad befolkning och satsningar på forskning och innovation är nyckeln för att fortsatt klättra i förädlingskedjan.
Utgångsläget kunde vara bättre. Urholkningen av resurser till högskolan har slagit hårt mot kvaliteten i många utbildningar, inte minst samhällsvetenskapliga. Somliga beräkningar visar att anslagen till grundutbildningar gröpts ur med nästan sju miljarder kronor jämfört med nivån för tjugo år sedan. Resultatet är alldeles för få undervisningstimmar. Vi vet att en del kurser endast har fem timmar undervisningstid per vecka. Fyra ord beskriver den nya högskole- och forskningsministern Helene Hellmark Knutssons utmaning: Kvalitetsfokus genom ökade resurser.